Jusqu'à quand ? - MYSTIK

Il est temps

Que tu tendes tes bras

Que tu t’occupes de tes enfants

Deuxième, troisième génération, étrangers jusqu'à quand

Est-ce que tu réalises que j’me sens perdu

Tu m’as donné l’sein

Puis tu m’as dit dégage, tu fais du bruit, tu pues

Je sais qu’tu m’portes pas dans l’cœur

Je l’vois, je l’sens, tu m’as pas traité comme les autres

J’l’ai vu en grandissant

J’connais rien du bled, moi, c’est mes parents qui sont venus ici

Pour être ici j’ai rien demandé à personne, moi

J’aime pas l’foot, j’aime le dessin, en plus j’crois qu’j’suis doué

Treize, quatorze, quinze ans, j’pense qu'à jouer

En bas avec mes potes, on fait pas d’différence

C’est pas bien de faire la différence, chacun ses origines

Ça m’fait bizarre quand j’entends «tu viens d’où?»

Si vous êtes pas bien ici, rentrez chez vous

Mais tu veux qu’j’aille où?

C’est ici qu’j’ai mes repères, j’te répète

J’connais rien d’là-bas

C’est le pays d’mon père et d’ma mère

Ici ma présence égal insécurité

Identité rejetée, j’veux juste exister

Il est temps

Que tu tendes tes bras

Que tu t’occupes de tes enfants

Deuxième, troisième génération, étrangers jusqu'à quand

J’ai vingt-quatre, vingt-cinq piges, une petite vie d’famille

Un taf, une femme, un garçon, une fille

J’suis venu tenter ma chance, mes gosses sont nés ici

Si possible j’aimerais construire et faire ma vie ici

J’ai la chance de voyager, d’aller à l'étranger

Et franchement ici je m’sens vraiment étranger

Y a trop d’a priori malgré les années passées

C’est toujours tendu pour les enfants des enfants d’immigrés

Faut qu’les choses changent, la république française

Doit reconnaître ses gosses et leur donner la chance

C’est juste mon avis, c’que j’pense

Dans la vie de tous les jours, on les voit pas les soi-disant valeurs d’la

France

Tu viens d’Afrique du Nord, d’Afrique Noire ou des pays d’l’Est

N’oublie pas, t’as l’droit à un bout d’terre sur terre

La terre appartient à personne, tous des humains

C’est la politique et le fric qui divisent

Il est temps

Que tu tendes tes bras

Que tu t’occupes de tes enfants

Deuxième, troisième génération, étrangers jusqu'à quand

Ici on met les gens dans les cases

Tu veux faire un test

Laisse-toi pousser la barbe, traverse la rue, kamikaze

Stigmatisés pour justifier les statistiques

Arrêtez, pourquoi devrais-je porter les maux d’la société

J’connais des gens avec plein d’diplômes juste pour poser leurs clés dessus

Le monde du travail s’en fout d’leur cursus

Alors ils mettent leurs propres envies d’côté, y a des bouches à nourrir

Triste réalité, c’est ça ou mourir

À la base on part avec les mêmes chances et après

Les choses changent, avec les préjugés on danse

Le poids du fardeau s'évalue quand on l’porte

Comme celui des épreuves derrière derrière nos portes

Il est temps

Que tu tendes tes bras

Que tu t’occupes de tes enfants

Deuxième, troisième génération, étrangers jusqu'à quand

Det är dags

Att du sträcker ut armarna

Att du tar hand om dina barn

Andra, tredje generationen, främlingar tills när

Inser du att jag känner mig vilsen

Du gav mig bröst

Sedan sa du till mig att gå ut, du låter, du stinker

Jag vet att du inte bär mig i hjärtat

Jag ser det, jag känner det, du behandlade mig inte som de andra

Jag såg den växa upp

Jag vet ingenting om blödningen, jag, det är mina föräldrar som kommit hit

För att vara här bad jag ingen, jag

Jag gillar inte fotboll, jag gillar att rita, plus att jag tycker att jag är bra

Tretton, fjorton, femton år gammal tänker jag bara på att spela

Ned med mina vänner, vi gör ingen skillnad

Det är inte bra att göra skillnad, alla har sitt ursprung

Det skrämmer mig när jag hör "var kommer du ifrån?"

Om du inte mår bra här, gå hem

Men vart vill du att jag ska gå?

Det är här jag har koll, jag upprepar för dig

Jag vet inget om där

Det här är min fars och min mors land

Här är min närvaro lika med osäkerhet

Identitet avvisad, jag vill bara existera

Det är dags

Att du sträcker ut armarna

Att du tar hand om dina barn

Andra, tredje generationen, främlingar tills när

Jag har tjugofyra, tjugofem år, ett litet familjeliv

Ett jobb, en kvinna, en pojke, en tjej

Jag kom för att pröva lyckan, mina barn föddes här

Om möjligt skulle jag vilja bygga och göra mitt liv här

Jag har chansen att resa, att åka utomlands

Och ärligt talat här känner jag mig verkligen främmande

Det finns för många antaganden trots åren

Det är alltid spänt för barn till invandrarbarn

Saker och ting måste förändras, Frankrike

Måste känna igen sina barn och ge dem chansen

Det är bara min åsikt, vad jag tycker

I vardagen ser vi inte de så kallade värderingarna av

Frankrike

Du kommer från Nordafrika, Svarta Afrika eller östländer

Glöm inte, du har rätt till en bit mark på jorden

Landet tillhör ingen, alla människor

Det är politik och pengar som skiljer

Det är dags

Att du sträcker ut armarna

Att du tar hand om dina barn

Andra, tredje generationen, främlingar tills när

Här lägger vi folk i lådor

Du vill göra ett test

Växa ditt skägg, korsa gatan, självmordsbombare

Stigmatiserade för att motivera statistiken

Sluta, varför skulle jag bära på samhällets ondska

Jag känner folk med massor av diplom bara för att sätta nycklarna på dem

Arbetsvärlden bryr sig inte om deras kurs

Så de lägger sina egna begär åt sidan, det finns munnar att mätta

Trist verklighet, det är det eller dö

I princip börjar vi med samma chanser och sedan

Saker och ting förändras, med fördomar dansar vi

Tyngden av bördan bedöms när den bärs

Som det med svårigheterna bakom våra dörrar

Det är dags

Att du sträcker ut armarna

Att du tar hand om dina barn

Andra, tredje generationen, främlingar tills när