Dans l'impasse - WHITE & SPIRIT, MYSTIK

J’avais pas vraiment prévu que ça se passe, comme ça

Dans ce foutoir tu as vraiment pas le choix

Je deviens dingue, je me déchaîne sur ma tignasse

T’as déjà vu la réaction d’une bête coincée dans une impasse?

Avant d'être un mauvais garçon, il était destiné à faire autre chose

Au fil du temps, métamorphose

Que des imprévus dans sa vie

Un monde ambigu, sur les ailes du temps, le voilà englouti

Le chemin initial, oublié depuis longtemps

Complètement perdu parmi ces grands bâtiments

Le point de base, je le vois dans le lointain, poussière

Y a-t-il encore des traces d’avant-hier?

Galerianos, la zone prend le dessus

Bouffe ta vie, tes valeurs sociales à ton insu

Tu fais partie de la foule qui rampe dans l’obscurité

Des spécimens rares, qui sont difficiles à cerner

N’importe qui pourrait faire de toi sa proie

Quand tu vis dans un monde où le meilleur et le pire se côtoient

Perpétuels combats entre deux choses opposées

Dans l'état d’esprit, le bien et le mal ne cessent de s’affronter

Le bonheur m’a rarement donné rendez-vous

Rendez-vous compte, le bien et le mal s’affrontent, je deviens fou

Au seuil de la vie dans ma tanière, croisant la galère, je dois tenir tête

Parmi les retournés de la tête en quête de pépètes

On m’a refusé l’arme de la force de la caillasse

Je suis armé de cette capacité de faire surgir en vous l’angoisse

Trop de tasses bues dans l’espace de la galère, la zone m’embrasse

Puis je suis devenu quelqu’un qui nuit

Errant ici et là, cela à forgé mon état d’esprit

Je dois être au-dessus des déboires

Je baise en brochette ceux qui essaient de balayer mes espoirs

Le pouvoir c’est le gen-ar, pour l’avoir, développe ton flair

Les obstacles, il faut les soustraire

Alors j’amasse les vices pour sortir de la masse

Personnage d’un tableau cramé, de mon côté, y’a que la poisse

Dans l’impasse, je pense à ceux qui gambergent

Entre quatre murs des souvenirs émergent

L’extérieur n’est pour eux qu’un voyage à court terme

Ils vont au placard comme un tiroir qui s’ouvre et se ferme

Enfermés, tu perds l'équilibre, tu bascules

Faut pas s'étonner que certains deviennent des crapules

Des salopards, des vermines, les plus forts éliminent les faibles

C’est comme ça que beaucoup de problèmes se règlent

On veut mettre la société à l’abri de ces soi-disant mauvais penchants

Mauvais garçons à double tranchant

Sauve qui peut, ils commencent à mordiller les fesses

Ta vie sera broyée, pas de cadeaux, pas de tendresse

L’amour des miens me sert de torche

Ceux qui passe l’uniforme, avec moi difficile d'être proches

L’avenir incertain, certains sombrent dans le doute

Les plus vicelards arrivent à gagner leur croûte

En évitant les erreurs inutiles du bizz

Tomber entre les mains d’un flic, cette angoisse fragilise

Mais t’inquiète mec, désormais les lascars frappent sec

Car ils ont les ongles et le bec

Wesh wesh cousin

A tous les gens conscients du Nord, Sud, Est, Ouest

A ceux qui n’peuvent voir plus loin qu’leurs barreaux

Matra même, on s’arrange négro

A tous les galerianos de tout poils, à toutes les cultures piétinées

Si ma langue était un couteau, combien de gens j’aurais blessé?

Aux générations trahies, le sentiment d'être nés perdants

Engagés dans un combat truqué

A ceux errants sans but tel un cheptel réunis par son guide

Là zonant tant les poches sont vides

On nous a bercé d’illusions, pensez aux générations à venir

Jag förväntade mig inte riktigt att det skulle bli så här

I den här röran har du verkligen inget val

Jag blir galen, jag blir vild på min mopp

Har du någonsin sett reaktionen från ett odjur som fastnat i en binda?

Innan han var en dålig pojke var han ämnad att göra något annat

Med tiden, metamorfos

Bara oförutsedda händelser i hans liv

En tvetydig värld, på tidens vingar, här uppslukas den

Den ursprungliga vägen, sedan länge glömd

Helt vilse bland dessa höga byggnader

Baspunkten, jag ser den på avstånd, damm

Finns det fortfarande spår av i förrgår?

Galerianos, området tar över

Ät ditt liv, dina sociala värderingar utan din vetskap

Du är en del av folkmassan som kryper i mörkret

Sällsynta exemplar, som är svåra att sätta fast

Vem som helst kan förgripa sig på dig

När man lever i en värld där det bästa och det sämsta möts

Ständiga slagsmål mellan två motsatta saker

I sinnestillståndet fortsätter gott och ont att krocka

Lyckan mötte mig sällan

Inse, gott och ont krockar, jag håller på att bli galen

På tröskeln till livet i min lya, korsar köket, måste jag stå på mig

Bland huvudskotten som letar efter nuggets

Jag nekades stenens styrka vapen

Jag är beväpnad med denna förmåga att väcka ångest hos dig

För många koppar dricka i utrymmet i köket, zonen kysser mig

Sedan blev jag någon som natt

Vandrande hit och dit har det skapat mitt sinnestillstånd

Jag måste vara över motgångar

Jag spetsar de som försöker sopa bort mina förhoppningar

Kraften är gen-ar, att ha det, utveckla din stil

Hinder måste dras ifrån

Så jag samlar på mig laster för att komma ur mängden

Karaktär från en bränd målning, på min sida, det är bara otur

I återvändsgränden tänker jag på de som spelar

Mellan fyra väggar dyker minnen upp

Utsidan är bara en kortvarig resa för dem

De går till garderoben som en låda som öppnas och stängs

Inlåst tappar du balansen, du välter

Bli inte förvånad över att vissa blir skurkar

Jävlar, ohyra, de starka eliminerar de svaga

Det är så många problem löses

Vi vill skydda samhället från dessa så kallade onda böjelser

Dubbeleggade bad boys

Rädda vem som kan, de börjar bita i baken

Ditt liv kommer att krossas, inga gåvor, ingen ömhet

Min kärlek tjänar mig som en fackla

De som passerar uniformen, med mig svårt att vara nära

Framtiden oviss, vissa sjunker i tvivel

De mest onda lyckas tjäna sitt bröd

Undviker onödiga biz misstag

Att falla i händerna på en polis försvagas denna ångest

Men oroa dig inte, nu slår ligisterna torrt

För de har spikarna och näbben

Wesh wesh kusin

Till alla medvetna nord-, syd-, öst-, västmänniskor

Till de som inte kan se bortom sina barer

Matra till och med, vi klarar nigga

Till alla galerianos av alla slag, till alla övertrampade kulturer

Om min tunga var en kniv, hur många människor skulle jag skada?

För svikna generationer, känslan av att vara födda förlorare

Engagerad i ett riggat slagsmål

Till dem som planlöst vandrar som en flock samlad av sin guide

Det zonplanerar så mycket att fickorna är tomma

Vi har blivit vilseledda, tänk på kommande generationer