Trop dur - MYSTIK, Destinée

Que des images qui hantent nos quartiers, y’en a ras le cul

Une galerie aux portraits d’exclus, c’est pas une exclu

Enfermé dans une vision écrasante, je bute

Et l’autre, par ses regards, me fixe, veut ma chute

Dans un monde où il ne fait pas bon vivre

Où l’air est pourri, aux jeux dits interdits, les gosses se livrent

Je tournais autour de mes souvenirs laissés dans un coin

Comme le temps de se réconcilier avec un voisin

La vie de tous les jours, la même histoire connue du grand public

Des gosses de 16 chapitres, des dossiers rangés dans des pupitres

La haine des flics, l’homme en bleu rôde au quotidien

Aujourd’hui doyen tu frappes, tu claques, on te claquera à ton tour si y’a moyen

D’un bloc à l’autre, je parle de ceux que la vie à piégés

Rêves saccagés, jeunesse confisquée, des années à purger

Même l'âme froissée, mémoire tâchée

Visage blême, je parle pour les frères dispatchés que la zone à gâchés

Dur, trop dur de survivre sans armure

S’il faut parer les blessures et retourner à Dieu sans bavures?

Oh, c’est trop dur de survivre sans armure

S’il faut parer les blessures, comment retourner à Dieu sans bavures?

Tu m’as dit un jour «c'est trop injuste la vie»

Et tu ne sais plus pourquoi tu luttes encore et aujourd’hui

C’est comme traîner le long d’une longue rue sans issue

Mais toi tu n’en peux plus, tu n’en peux plus

Et je te vois marcher le long de la cité

Tu vis mais tes mains restent comme liées

Attachées au passé, à un avenir sans futur

Dur, trop dur de survivre sans armure

S’il faut parer les blessures et retourner à Dieu sans bavures?

Oh, c’est trop dur de survivre sans armure

S’il faut parer les blessures, comment retourner à Dieu sans bavures?

Réécoute ces mots, à la fois légers et durs comme des pierres

Balancés avec la bonne pointure qui narre l’histoire d’oiseaux solitaires

Promenade au bord du néant, angoisse, panique, frayeur

Routes infranchissables, liés pour le pire et le meilleur

Je fais partis de ceux qui rêvent de, rêvent de révo'

Si tu rêves haut, l'équipe qui nous berne, qui nous gouverne, s'équipe de lois

racistos

Ils ont ta photo, ton nom sur leurs listes

Approche, regarde, ton proche voisin ne sait même pas que t’existes

Au su de tous, y’a trop de bavures

De la part de l'épervier, rapace de mauvais augure

La lutte coule dans nos veines aguerries

Ma destinée, c’est chanter le quotidien que personne ne guérit

Dur, dur, de survivre sans armure, on nous conditionne

Des frères tombent comme des pommes avant d'être mûrs

Des': il faut parer les blessures, n’est-ce pas?

Mais vers quelle terre vont se diriger nos pas?

Et si un jour tu te sentais privé d’amour

Je serais là pour toi, à te chanter tout mon amour

Et si un jour tu te sentais privé d’amour

Je serais là pour toi, à te chanter tout mon amour

Ça fait des années qu’on nous promet l'égalité

Le pauvre ou l’immigré n’existent ici que sur le papier

Y’en a qui se disent heureux, juste parce qu’ils savent fermer les yeux

C’est malheureux, en tout cas, moi, j’ai jamais su, j’ai jamais pu

Dur, trop dur de survivre sans armure

S’il faut parer les blessures et retourner à Dieu sans bavures?

Bara bilder som hemsöker våra stadsdelar, du kommer att bli förbannad

Ett galleri med porträtt av de utestängda, det är inte exklusivt

Inlåst i en överväldigande syn snubblar jag

Och den andre, med sina blickar, stirrar på mig, vill att jag ska ramla

I en värld där livet inte är bra

Där luften är rutten, i de så kallade förbjudna lekarna, unnar sig barnen

Jag snurrade runt mina minnen kvar i ett hörn

Som tid att försonas med en granne

Vardagen, samma historia känd för allmänheten

Barn på 16 kapitel, filer lagrade på skrivbord

Snutens hat, mannen i blått strövar dagligen

Idag dekan du slår, du smäller, vi slår dig tillbaka om det finns ett sätt

Från block till block, jag pratar om dem som livet har fångat

Plundrade drömmar, konfiskerad ungdom, år att utrensa

Även den skrynkliga själen, fläckade minnet

Blek ansikte, jag talar för de utsända bröderna att området slösat bort

Svårt, för svårt för att överleva utan rustning

Om man ska parera såren och återvända till Gud ren?

Åh, det är för svårt att överleva utan rustning

Om sår måste pareras, hur kan vi återvända till Gud utan fläckar?

Du sa till mig en dag "livet är för orättvist"

Och du vet inte varför du fortfarande kämpar och idag

Det är som att släpa längs en lång återvändsgränd

Men du orkar inte längre, du orkar inte längre

Och jag ser dig gå längs med staden

Du lever men dina händer förblir bundna

Knuten till det förflutna, till en framtid utan framtid

Svårt, för svårt för att överleva utan rustning

Om man ska parera såren och återvända till Gud ren?

Åh, det är för svårt att överleva utan rustning

Om sår måste pareras, hur kan vi återvända till Gud utan fläckar?

Lyssna igen på dessa ord, både lätta och hårda som stenar

Gunga i rätt storlek som berättar historien om ensamma fåglar

Gå på gränsen till ingenting, ångest, panik, rädsla

Oframkomliga vägar, på väg att bli sämre och bättre

Jag är en av dem som drömmer om, drömmer om väckelse

Om du drömmer högt är laget som lurar oss, som styr oss, utrustat med lagar

rasister

De har din bild, ditt namn på sina listor

Kom närmare, titta, din granne vet inte ens att du finns

För att alla ska veta finns det för många misstag

Från höken, olycksbådande rovfågel

Kampen går genom våra stridshärdade ådror

Mitt öde är att sjunga det dagliga som ingen botar

Hårt, hårt, att överleva utan rustning, vi är konditionerade

Bröder faller som äpplen innan de är mogna

Des': Sår måste pareras, eller hur?

Men till vilket land ska våra steg gå?

Tänk om du en dag kände dig kärlekslös

Jag kommer att finnas där för dig, sjunga dig all min kärlek

Tänk om du en dag kände dig kärlekslös

Jag kommer att finnas där för dig, sjunga dig all min kärlek

Vi har blivit lovade jämställdhet i flera år

De fattiga eller invandraren finns bara här på pappret

Det finns de som säger att de är glada, bara för att de vet hur de ska blunda

Det är olyckligt, i alla fall, jag, jag visste aldrig, jag kunde aldrig

Svårt, för svårt för att överleva utan rustning

Om man ska parera såren och återvända till Gud ren?