Die Weihnachtstraurigkeit - Ludwig Hirsch

Und es fallt ihr nichts ein

Sie ist viel zu allein

Ihr Alter ist damals Hals über Kopf nach Südafrika

Da wär noch der Sohn

Nur der hat drauf

Gschissen

Hat sich in ein Leintuch gehüllt und tut jetzt

Hare-Krishnen

Und jetzt sie da vor der verkabelten Kisten

Sie zeigt sich dem Fernsehsprecher in schwar-

Zen Spitzen

Bald is Heiliger Abendsagt er

Und es fallt ihr

Nichts ein

Gegen die verdammte

Dammte Weihnachts-

Traurigkeit

Und auch eahm fallt nichts ein

Da im fernen

Pretoria

Er denkt an sei Alte

Sein Sohn und wie das

Damals war

Da war die panische Angst

Lebenslang fern-

Zusitzen

Und die Lust auf was echtes Schwarzes und ned

Nur auf schwarze Spitzen

Und jetzt liegt er da

In der Afrikahitzen

Neben seiner aparten

Schwarzen Braut

In

Weiáen Spitzen

Bald kommen die Christkindersagt sie

Und es

Fallt ihm nichts ein

Gegen die verdammte

Dammte Weihnachts-

Traurigkeit

Vielleicht fallt dem Sohn was ein

Bei seine

Glatzerten Freund

Nur die leiden da alle an

Chronischem Durchfall und an Zahnfleisch-

Schwund

Er möcht am liebsten alles hinhaun und ganz

Einfach hamgehn

Aber wer aufmuckt wird niedergebetet ohne

Erbarmen

Und jetzt steht er da

In sein dreckigen Leintuch

In einer Schlange vor’m einzigen Häusel und

Wart' bis er drankommt

Bald frohlocken wirsagt einer

Nein

Auch dem

Sohn fallt nichts ein

Gegen die verdammte

Dammte Weihnachts-

Traurigkeit

Och hon kan inte komma på någonting

Hon är alldeles för ensam

Hennes ålderdom är sedan pladask till Sydafrika

Sedan är det sonen

Bara han har det

Skit

Har virat in sig i ett lakan och gör nu

Hare-Krishnen

Och nu är de där framför de trådbundna lådorna

Hon visar sig för utroparen i svart

Zen tips

Snart är det julafton, säger han

Och det faller på henne

Inte vara

Mot fan

Damte jul

sorg

Och jag kan inte komma på någonting heller

Där i fjärran

Pretoria

Han tänker på sin gamle man

Hans son och så

då var

Där fanns panikrädslan

livstids fjärrkontroll

Att sitta

Och önskan om något riktigt svart och ned

Endast svarta spetsar

Och nu ligger han där

I den afrikanska värmen

Förutom sin särpräglade

Svart brud

I

Vita spetsar

Snart kommer Kristusbarnen, säger hon

och det

Kan inte komma på någonting

Mot fan

Damte jul

sorg

Kanske kommer sonen att tänka på något

hos hans

skallig vän

Bara de alla lider av det

Kronisk diarré och tandkött

krympning

Han vill helst ha allt klart och färdigt

Bara gå

Men den som gör uppror kommer att bedjas utanför

barmhärtighet

Och nu står han där

I sina smutsiga lakan

I kö framför det enda huset och

Vänta på hans tur

Snart kommer vi att jubla säger en

Nej

Även det

Sonen kan inte komma på någonting

Mot fan

Damte jul

sorg