Mijn Vlakke Land - Liesbeth List

Wanneer de Noordzee koppig breekt aan hoge duinen

En witte vlokken schuim uiteenslaan op de kruinen

Wanneer de norse vloed beukt aan het zwart basalt

En over dijk en duin de grijze nevel valt

Wanneer bij eb het strand woest is als een woestijn

En natte westenwinden gieren van venijn

Dan vecht mijn land, mijn vlakke land

Wanneer de regen daalt op straten, pleinen, perken

Op dak en torenspits van hemelhoge kerken

Die in dit vlakke land de enige bergen zijn

Wanneer onder de wolken mensen dwergen zijn

Wanneer de dagen gaan in domme regelmaat

En bolle oostenwind het land nog vlakker slaat

Dan wacht mijn land, mijn vlakke land

Wanneer de lage lucht vlak over 't water scheert

Wanneer de lage lucht ons nederigheid leert

Wanneer de lage lucht er grijs als leisteen is

Wanneer de lage lucht er vaal als keileem is

Wanneer de noordenwind de vlakte vierendeelt

Wanneer de noordenwind er onze adem steelt

Dan kraakt mijn land, mijn vlakke land

Wanneer de Schelde blinkt in zuidelijke zon

En elke Vlaamse vrouw flaneert in zon-japon

Wanneer de eerste spin zijn lentewebben weeft

Of dampende het veld in juli-zonlicht beeft

Wanneer de zuidenwind er schatert door het graan

Wanneer de zuidenwind er jubelt langs de baan

Dan juicht mijn land, mijn vlakke land

När Nordsjön envist brister på höga sanddyner

Och vita flingor av skum sprids på överdelen

När det griniga tidvattnet slår mot den svarta basalten

Och över vallen och dynen faller den grå dimman

När det är lågvatten är stranden grov som en öken

Och blöta västanvindar ylar av gift

Då kämpar mitt land, mitt platta land

När regnet faller på gator, torg, rabatter

På tak och spira av höga kyrkor

Som i det här platta landet är de enda bergen

När under molnen är män dvärgar

När dagarna går i dum regelbundenhet

Och den runda ostvinden plattar ut landet ytterligare

Då väntar mitt land, mitt platta land

När den låga himlen skummar nära vattnet

När den låga luften lär oss ödmjukhet

När den låga himlen är grå som skiffer

När den låga himlen ser ut som boulderlera

När nordanvinden kvarterar slätten

När nordanvinden stjäl vår andedräkt

Då knarrar mitt land, mitt platta land

När Schelde glittrar i södersolen

Och alla flamländska kvinnor promenerar i solklänning

När den första spindeln väver sina fjädernät

Eller ånga fältet i juli solljus darrar

När sydvinden brusar genom säden

När sydvinden jublar längs banan

Då jublar mitt land, mitt platta land