Amsterdam - Liesbeth List

In dat Oud-Amsterdam, in de buurt van de haven

Gaan de zeelui zich laven, drinken 't hek van de dam

In dat Oud-Amsterdam, liggen zeelieden dronken

Als een wimpel zo lam, in de dokken te ronken

In dat Oud-Amsterdam, krijgt een zeeman de stuipen

Tot hij zich, grauw van gram, in 't bier wil verzuipen

Maar in Oud-Amsterdam zie je zeelui ontkatert

Als de ochtendzon schatert, over Damrak en Dam

In dat Oud-Amsterdam, zie je zeelieden bikken

Zilv’ren haringen slikken, bij de staart, uit de hand

Van de hand in de tand smijten zij met hun knaken

Want ze zullen 'm raken, als een kat in 't want

En ze stinken naar aal, in hun grofblauwe truien

En ze stinken naar uien, daarmee doen ze hun maal

Na dat maal staan ze op, om hun broek op te hijsen

En dan gaan ze weer hijsen, tot 't boert in hun krop

In dat Oud-Amsterdam zie je zeelieden zwieren

En dan de meiden versieren, lijf aan lijf, warm en klam

En draaien hun bals als een went’lende zon

Op de klank, dun en vol, van een accordeon

En zo rood als een kreeft happen zij naar wat lucht

Tot opeens, met een zucht, de muziek 't begeeft

Met een air van gewicht voeren zij met wat spijt

Dan hun Mokumse meid weer terug in het licht

In dat Oud-Amsterdam gaan de zeelui aan 't drinken

Aan 't drinken en drinken, en daar nog 'es op drinken

Tot 't Oude Kerksplein op een thuishaven lijkt

En de hoer in 't kozijn net als moedertje kijkt

En haar borst is de borst van verloofde of vrouw

En daarna weer zo’n dorst, en de nacht wordt al grauw

Want op terug naar de schuit en de kater breekt aan

En ze snikken 't uit, tegen meerpaal en kraam

In dat Oud-Amsterdam, in 't Oud-Amsterdam

In dat Oud-Amsterdam

I den där Oud-Amsterdam, nära hamnen

Sjömännen går för att svalka sig, dricka dammens port

I det gamla Amsterdam ligger sjömän berusade

Som ett vimpellam, vrålar i hamnen

I det gamla Amsterdam har en sjöman kramper

Tills han, grå av gram, vill dränka sig i ölen

Men i Gamla Amsterdam ser du sjömän avklädda

När morgonsolen brusar, över Damrak och Dam

I det gamla Amsterdam ser du sjömän som äter

Svälj silversill, vid svansen, ur hand

Från hand till tand slänger de med sina knäppar

För de kommer att slå honom, som en katt i en vante

Och de luktar ål i sina grova blå tröjor

Och de stinker som lök, det är vad de gör sin måltid med

Efter måltiden stiger de upp för att dra byxorna

Och så börjar de hissa igen, tills det rapar i deras gröda

I det där gamla Amsterdam ser du sjömän som vajar

Och sedan förföra tjejerna, kropp mot kropp, heta och klibbiga

Och deras bollar vänder sig som en vändande sol

Till ljudet, tunt och fylligt, av ett dragspel

Och röda som en hummer kippar de efter luft

Tills plötsligt, med en suck, stannar musiken

Med en tyngd seglade de med viss ånger

Sedan återvänder deras Mokum-tjej i ljuset

I det gamla Amsterdam går sjömännen och dricker

Dricker och dricker, och dricker mer till det

Tills 't Oude Kerksplein ser ut som en hemmabas

Och horan i fönsterkarmen precis som mamma tittar på

Och hennes bröst är bröstet på trolovad eller hustru

Och så ännu en sådan törst, och natten blir redan grå

För tillbaka till pråmen och baksmällan sätter in

Och de snyftar ut den, mot förtöjningsstolpe och stall

I det där Oud-Amsterdam, i 't Oud-Amsterdam

I det gamla Amsterdam