L'autre Finistère - Les Innocents

On irait y attendre la fin des combats jeter aux vers, aux vautours tous nos

plus beaux discours ces mots qu’on rêvait d’entendre et qui n’existent pas y

devenir sourd

Il est un estuaire

À nos fleuves de soupirs

Où l’eau mêle nos mystères

Et nos belles différences

J’y apprendrai à me taire

Et tes larmes retenir

Dans cet autre Finistère

Aux longues plages de silence

Bien sûr on se figure que le monde est mal fait que les jours nous abiment

comme de la toile de Nîmes qu’entre nous, il y a des murs qui jamais ne

fissurent que même l’air nous opprime

Et puis on s’imagine des choses et des choses que nos liens c’est l’argile des

promesses faciles sans voir que sous la patine du temps, il y a des roses des

jardins fertiles

Il est un estuaire

À nos fleuves de soupirs

Où l’eau mêle nos mystères

Et nos belles différences

J’y apprendrai à me taire

Et tes larmes retenir

Dans cet autre Finistère

Aux longues plages de silence

Car là-haut dans le ciel si un jour je m’en vais ce que je voudrais de nous

emporter avant tout c’est le sucre, et le miel et le peu que l’on sait n'être

qu'à nous

Il est un estuaire

À nos fleuves de soupirs

Où l’eau mêle nos mystères

Et nos belles différences

J’y apprendrai à me taire

Et tes larmes retenir

Dans cet autre Finistère

Aux longues plages de silence

Vi skulle gå dit för att vänta på slutet av striderna för att kasta till maskarna, till gamarna alla våra

vackraste tal dessa ord som vi drömt om att få höra och som inte finns där

bli döv

Han är en mynning

Till våra floder av suckar

Där vattnet blandar våra mysterier

Och våra vackra olikheter

Jag ska lära mig att vara tyst

Och dina tårar håller tillbaka

I denna andra Finistère

Till tystnadens långa stränder

Visst inbillar vi oss att världen är dåligt gjord så att dagarna skadar oss

som duken i Nîmes att mellan oss finns det väggar som aldrig

spricka att även luften förtrycker oss

Och så föreställer vi oss saker och ting som våra band är leran av

lätta löften utan att se att under tidens patina finns rosor av

bördiga trädgårdar

Han är en mynning

Till våra floder av suckar

Där vattnet blandar våra mysterier

Och våra vackra olikheter

Jag ska lära mig att vara tyst

Och dina tårar håller tillbaka

I denna andra Finistère

Till tystnadens långa stränder

För där uppe i himlen om jag en dag lämnar det jag skulle vilja ha av oss

ta bort framför allt är sockret, och honungen och det lilla vi vet är det inte

bara till oss

Han är en mynning

Till våra floder av suckar

Där vattnet blandar våra mysterier

Och våra vackra olikheter

Jag ska lära mig att vara tyst

Och dina tårar håller tillbaka

I denna andra Finistère

Till tystnadens långa stränder