mate - Kaspars Dimiters

Vīrs, kas senāk ziedus Gaujā kaisīja

Vakar linu virves cilpu taisīja

Svešam pārdots tīrums, vēl svešākam mežs

Viss kas bija toreiz — šoreiz jau ir svešs

Debesis caur jumtu raugās istabā

Izmisums ir kaprīzs — grib lai izdabā

Nenāk prieks pēc litra, ne pēc diviem nāk

Tā, kā bija toreiz, šoreiz nesanāk

Sieva purva dzelmē, palicis vien grozs

Dēls aiz restēm Rīgā, meita Rietumos

Šūpulīša vraks sen pažobelē pūst

Toreiz bij' kā toreiz, šoreiz — būs kā būs

Kampa viņš reiz bisi, zagli galēt nost

Tumsā ņēmās lode paša suni kost

Palicis bez drauga, sāka virvi vīt

Tas, kā bija toreiz, šoreiz nebūs rīt

Kaktā nokvēpusi mātes bildīte:

Būt par bildi viegli — dzīvot gan vairs ne

Ja tu satiec Dievu lūdz lai piedod māt

Toreiz biji līdzās — šoreiz neesi klāt

Atmirdz caurā jumtā savāds blāzmojums

Virves galu rokā vīrs to vēro drūms

Pēkšņi gaismā atskan mātes vārds tik maigs:

Toreiz viss vēl priekšā - šoreiz citāds laiks

Krīt no rokas virve — sirdī dzēliens ass

Mātes glāstam vīrs kā bērniņš padodas:

Ne sev pašam dzīvi, ne sev nāvi lemt

Toreiz tevi devu — šoreiz nāku ņemt

Māte to caur jumtu paceļ gaisos līdz

Kur to gaida sieva, suns un mūžīgs rīts

Lejā paliek virve — vienīgs liecinieks

Toreiz biji derīgs — šoreiz esi lieks

Mannen som brukade strö ut blommor i Gauja

Igår gjordes öglan av linnerepet

En åker såldes till en främling, en skog till en ännu främling

Allt som var då är redan främmande den här gången

Himlen tittar in i rummet genom taket

Förtvivlan är nyckfull - den vill unna sig

Lyckan kommer inte efter en liter, inte heller efter två

Som det var då händer det inte den här gången

Hustrun är längst ner i träsket, bara korgen finns kvar

Son bakom galler i Riga, dotter i West

Vraket av vaggan har länge ruttnat bort

Då var det som det var då, den här gången blir det som det blir

I lägret kommer han att skjuta en gång för att döda tjuven

I mörkret började kulan bita själva hunden

Lämnad utan en vän började han vrida repet

Det som var då blir inte imorgon den här gången

Mammas bild pyr i hörnet:

Att vara en bild är lätt – att leva är det inte

Om du möter Gud, be honom att förlåta dig

Du var där då - du är inte här den här gången

En märklig bländning blinkar i hålet i taket

Mannen med änden av repet i handen betraktar det bistert

Plötsligt låter moderns namn så mjukt i ljuset:

Då ligger allt fortfarande framför sig – den här tiden är en annan tid

Ett rep faller från handen - en stickande pil i hjärtat

En man som ett barn överlämnar sig åt sin mors smek:

Att varken bestämma liv eller död för sig själv

Jag gav dig då - den här gången kommer jag för att ta dig

Mamman lyfter den genom taket upp i luften

Där en fru, en hund och en evig morgon väntar

Ett rep finns kvar nedanför, det enda vittnet

Du var bra då - du är överflödig den här gången