Divas Latvijas - Kaspars Dimiters

Vēl ne tik sen, pirms jaunā normāluma

Bars pukojās, bet pārāk nenoskuma

Bij' stadionos, arēnās un klubos

Kur priecāties, līdz kamēr neizrubos

Bij' mūzika, ko konvejieri ražo

Bij' masām brīvība, kas panesami važo

Un lielveikalu milzu katedrālēs

Kur ticēt mūžībai, kas tepat preču zālēs

Bij' sodu daudz kā kūtspakaļā nātru

Jā, radari, lai nenesies par ātru

Jā, nodokļi, bet vai no tiem kāds ģība

Bij' iekš kā aizmirsties, un tā bij' mantkārība

Te pēkšņi bāc!

— un pīrsings tavs zem maskas!

Visapkārt policisti, bākugunis, kaskas

Ne draugu pabučot, ne šefam gurnus gorīt

Nu lomkas tādas — skrobi grūti norīt

Nu pēkšņi tvarsta tevi naktī ielās

Cik tautā sodīto nu Panorāmā lielās

Viss apstājies — kā mocīts, skrējis mūrī

Kas pārāk lecas, notiesā, liek būrī

Bet tie tak savējie, ko paši ievēlējām

No tautas labākie, ar izredzēto spējām

Par mums tie rūpējas.

Un armija nāks talkā

Ar varu izārstēs, ne vidā pārāk smalkā

Nu vīruss tāds, ka visi potējami

Nu visi slimnieki un slimi visiem nami

Ar mūsu balsīm nokļuvušie spicē

Kā slimus dzīvnikus mūs testē, dezinficē

Un policists, kas tevi ņems pie žaunas

Vien klausīs pavēlēm, kas tam ik dienas jaunas

Kā kādreiz «troikas» — plika politika

Vien darīja, ko priekšniecība lika

Tā arī nacisti, kas līķus kalniem krāva

Vien darīja, ko pavēles tiem ļāva

Tāpat ar tiem, kas šodien karavīri

Liks šaut un šaus.

Un papīri būs tīri

Ir divas Latvijas, ko dalīs divās pusēs

Kas pavēl, vienā būs.

To pusē būs, kas klusēs

Bet otrā tie, kas pirmo plānus minēs

Tos pirmie izolēs, ar varu novakcinēs

Vairs nav ko brīnīties — viss notiks acu priekšā

Nav jāliek cietumā - jau visi tajā iekšā

Varbūt vēl Saeimu šo veco atlaist spēsim

Un jaunu, labāku, sirds mieram ievēlēsim

Varbūt tie dzeloņdrātis sudrabos vai zeltīs

Varbūt liks barakās un neļaus nosalt teltīs

Varbūt tie pažēlos — bez sāpēm iemidzinās

Bet to, ka tauta mēs, neviens vairs neuzzinās

Ir tautām dziesmas — mūžīgas un svētas

Ir tautās vienots spēks — tās Dieva izredzētas

Ja vergu bars, kam ‘draivs' ir mantkārība

Tad lai vairs neesam.

Un tā būs Dieva griba

Lai esam tauta

Tīra zelta vātīm

Lai baiļu nav mums

No varas dzeloņdrātīm

För inte så länge sedan, innan det nya normala

Publiken surrade, men inte så ledsna

Var på arenor, arenor och klubbar

Var man kan vara lycklig tills man dör

Bij' musik som löpande band gör

Det fanns frihet för massorna, som är uthärdligt fjättrade

Och i stormarknadernas gigantiska katedraler

Var man ska tro på evigheten, som är just här i varuhallarna

Det var många straff som nässlor på ladugården

Ja, radar, gå inte för fort

Ja, skatter, men är det någon som svimmar av dem

Det var som att glömma, och det var girighet

Det kommer en plötslig knuff!

— och din piercing under masken!

Poliser, beacons, hjälmar runt om

Att inte kyssa en vän, inte ha en chefs rumpa

Det är väl det som är problemet - stärkelsen är svår att svälja

Nåväl, plötsligt jagas du på gatorna på natten

Hur många människor straffas i Panorama?

Allt stannade - som om det plågades, sprang in i en vägg

Den som hoppar för mycket blir dömd, sätts i bur

Men det är våra egna, som vi själva valt

Det bästa av folket, med de utvaldas förmågor

De tar hand om oss.

Och armén kommer till undsättning

Med kraft kommer att läka, inte i en alltför subtil miljö

Jo, viruset är sådant att alla kan vaccineras

Jo, alla sjuka och alla sjuka hemma

Med våra röster, de fångade i spikarna

Som sjuka djur testas, desinficeras vi

Och en polis som tar dig i gälarna

Den lyssnar bara på kommandon som är nya för den varje dag

Som trojkorna en gång var - nakenpolitik

Gjorde precis som ledningen sa

Det gjorde också nazisterna, som staplade lik på berg

De gjorde bara vad orderna tillät dem att göra

Likaså med de som är soldater idag

Kommer att beordra att skjuta och kommer att skjuta.

Och tidningarna blir rena

Det finns två Lettland, som kommer att delas upp i två halvor

Den som befaller, kommer att vara i ett.

På deras sida kommer de att vara tysta

Men i den andra, de som kommer att nämna de första planerna

De kommer att vara de första som isoleras, tvångsvaccineras

Det finns inget att undra längre - allt kommer att hända framför dina ögon

Det finns ingen anledning att sätta i fängelse - alla är redan i det

Kanske kommer vi att kunna sparka den här gamla Saeima

Och låt oss välja en ny, bättre för sinnesfrid

Kanske blir taggtråden silver eller guld

Kanske lägga dem i baracker och hålla dem från att frysa i tält

Kanske kommer de att tycka synd – de somnar utan smärta

Men ingen kommer någonsin få veta att vi är människorna

Det finns sånger för nationerna, eviga och heliga

Det finns en enad makt i nationerna - de som är utvalda av Gud

Om ett gäng slavar vars 'drift' är girighet

Då ska vi inte vara längre.

Och det kommer att vara Guds vilja

Låt oss vara en nation

Rent guld för watt

Låt oss inte vara rädda

Från maktens taggtråd