Glāze ūdens - Kaspars Dimiters

Krīt debesu aizkars tukšā visuma priekšā

Uz galda glāze ūdens un viss tajā iekšā

Tik maz ir vajadzīgs šai plašumā telpas

Jo lielāka pasaule, jo vairāk trūkst elpas

Kā nosargāt gleznu, ko aplaupa ota

Balts audekls dzīves ir košākā rota

Smagi kruzuļu putni tavu tukšumu dala

Šī dzīve nav krasts, tā ir vientuļa sala

Tev ir jāiet un jāiet, tikai paliec uz vietas

Tev pieder dzīvot, mīlēt un nemirt — vien trīs lietas

Aiz rītdienas nekas nesāksies no jauna

Būs kā mūžīgi bijis, dzims brīvība no kauna

Tava nemaņa un kritieni liek atgriezties un sākties

Līdz debesis glāzē iemācās neapmākties

Un mazais visums pār tevi kā modinoša rasa nolīst

Tavi pieredzes kilometri ir tikai viens solis

Divas pasaules caur tavu esamību traucas

Tās it kā ir viena otrā, taču nekad nesajaucas

Garām glāzei uz nakti ved nāves noblietēta taka

Tur it kā vajadzētu beigties, bet izlien mēness un ir tev aka

Ir vai nu meli vai nemeli, tikai nav patiesības

Tu negribi nomirt, jo nav tādas beigties gribas

Kaut kam tuvam, bet neredzamam tu čuksti: es nāku

Jo tu zini, ka nomirt ir vienīgais sākums

Nav debesu aizkars tava visuma priekšā

Uz galda glāze ūdens un zvaigznes iekšā

Aiz loga zem ielas dus tava svētā kauli

Viņš debesīs lūdz, lai tu kļūsti par sauli

Tikai nopūties un ej savā tālumā tuvā

Tik daudzi taču palika guļot un neatguvās

Tev nevajag vairāk kā palikt uz vietas

Dzīvot, mīlēt un nemirt — vien trīs lietas

Himlens ridå faller inför det tomma universum

Ett glas vatten på bordet och allt i det

Så lite behövs för detta stora utrymme

Ju större världen är, desto mer andfådd

Hur man skyddar en målning som rånats av en pensel

En vit duk är livets ljusaste prydnad

Tunga kolibrier delar din tomhet

Det här livet är inte en strand, det är en ensam ö

Du måste gå och gå, bara stanna kvar

Du äger att leva, älska och inte dö - bara tre saker

Ingenting kommer att börja om efter imorgon

Det kommer att vara som det har varit för alltid, frihet från skam kommer att födas

Dina halkar och fall får dig att komma tillbaka och börja om

Tills himlen i ett glas lär sig att inte grumla

Och det lilla universum faller över dig som en vaknande dagg

Dina upplevelsekilometer är bara ett steg

Två världar kolliderar genom din existens

De verkar vara inuti varandra, men blandas aldrig

En stig fullspäckad med död leder förbi glaset in i natten

Det borde sluta där, men månen öser ut och det finns en brunn för dig

Det finns antingen en lögn eller en lögn, men ingen sanning

Du vill inte dö för att du inte vill ta slut

Till något nära men osynligt viskar du: Jag kommer

För du vet att döendet är den enda början

Det finns ingen himmelsk ridå före ditt universum

Ett glas vatten på bordet och en stjärna inuti

Bakom fönstret under gatan vilar dina heliga ben

Han ber på himlen att du ska bli solen

Bara suck och gå på ditt avstånd nära

Så många förblev vilande och återhämtade sig inte

Du behöver inte mer än att stanna kvar

Att leva, att älska och inte att dö - bara tre saker