Atmodas karantīna - Kaspars Dimiters

Rozā aģenti novelk Atmodas un uzvelk nāves maskas:

«Kas pirms trīsdesmit sākās, beidzot ir noticis»

Mūžīgā sala veči, kartiņu maisiem plecos

Bradā pēdējās no tīra jaunsudrabiņa notis

Piedzīs tev aizdoto naivās nācijas cerību

Tavā dzīvoklī, ne vairs Mežaparka halucināciju zeltā

Visus pa vienam — katru savā ekrānā

Bailes un vientulība norobežo no Augšāmceltā

Uz barikādēm uzsildītas, vēlāk jau ļoti slimas

Pat teātrī pārlietās asinis nodziest

Slēdz tautas skatuvi varani stīvās šlipsēs

Visus reģistrē necauršaujamās zeķbiksēs odzes

Kas nav dzejojis, pusdzīvus vārdus starp mirušiem lasa

Tic mediju kanibāliem, kas bailes kanalizē

Ne Bārdas pirtiņā, bet uz nāves lāvas

Vienādiem uzpurņiem globālā ešafota bizē

«Sovok, tu dzejotāj, ar kolektīvismu mūžīgi slimais

Sen sagšā tu ietinams un lielvārdenē pakarams

Tev līdzīgos dezinficēs, pēc vakcīnām lūgties dresēs

Esi kā mēs — katrs par sevi.

Laiks tev līdz vakaram!»

Slēdz sadzīves ilūziju un vientulību vēl ciešākā tīklā

Lai tevis redzēšana tēmeklī ir bez riska

Dēļ tavas veselības tev būs bīties no cilvēkiem

Lai tava slimā cilvēcība kļūst veselīgi dzīvnieciska

Dievinātās pilsētas ar iepirkšanās «liturģijām»

Pārvēršas zonās, lēģeru debesskrāpjos

Vien āpsītis manā pakrastē sirsnīgi piemiedz

Lai kā viņš savā aliņā arī es dziļāk sevī rāpjos

Krustojas dzīvie un nedzīvie — aust pastarās tehnoloģijas

Nebūs nekad kā bij', nebūs pat ugunij

Ar visu, ko pieļāvām, ko pieļaut vēl varam

Mīļā un mākslīgā miera gūstā mēs devām brīvību karam

The Pink Agents tar av sig sina Awakenings och tar på sig sina dödsmasker:

"Det som började för trettio år sedan har äntligen hänt"

Gubbar på den eviga ön, kortpåsar på axlarna

De sista tonerna av rent silver i paddeln

Kommer att återfå hoppet om en naiv nation som lånats ut till dig

I din lägenhet, inte längre i Mežaparks hallucinatoriska guld

Alla en efter en - var och en på sin egen skärm

Rädsla och ensamhet skiljer oss från den Uppståndne

Värmde upp på barrikaderna, senare mycket sjuk

Till och med blodet som spills på teatern slocknar

Stänger folkscenen i väldigt stela tofflor

Alla är registrerade av huggormar i strumpbyxor

Den som inte har skrivit poesi läser halvdöda ord bland de döda

Tror på mediakannibaler som kanaliserar rädsla

Inte i Bardas bastu, utan på dödens lava

För lika nospartier i flätan på den globala ställningen

«Sovok, du poet, evigt sjuk av kollektivism

För länge sedan blev du inlindad och hängd i ett stort hus

Precis som du kommer de att desinficeras, de kommer att be om vaccin

Var som oss - var och en för sig själv.

Du har till kvällen!"

Stänger illusionen av hemlighet och ensamhet i ett ännu tätare nätverk

Det är riskfritt att se dig i omfånget

Du kommer att vara rädd för människor på grund av din hälsa

Låt din sjuka mänsklighet bli frisk djurlighet

Älskade städer med shopping "liturgier"

Förvandlas till zoner, lägerskyskrapor

Bara grävlingen på min strand blinkar varmt

När han är i sin öl kryper jag också djupare in i mig själv

The Living and the Unliving skär - Väv tidigare teknologier

Det kommer aldrig att bli sig likt, inte ens för eld

Med allt vi tillät, som vi fortfarande kan tillåta

I fångenskapen av en söt och konstgjord fred gav vi frihet till krig