veca kapteina piedzivojumi Jurmala jeb deputata Smita bedigais gals - Kaspars Dimiters

Jūra tik zila kā fingāls zem acs

Saule kā mērkaķa dibens riet

Kapteiņa sirds kā pēdējais lats

Jahtai jūt līdzi uz grunti kas iet

Kaija kā nepieskaitāma kviec:

Pavej, pavej, tur cilvēki slīkst

Iedzeru uzkliedzu: taisies ka tiec

Reibumu traucēt vien reibums drīkst

Kaija tā pati brēc nu jau zvērs:

Reizē ar jahtu slīkst deputāts

Iedzeru skatos — nu nav vēl tas mērs

Lai liktos ka jāglābj ir slīcējs kāds

Nu jau tik bura no jahtas man māj

Un meiteņu roķeles četrupadsmit

Vienīgais vīrs kas debesis rāj

Tup masta galā un krūtīs sev sit

Brēc viņš kā kaija: es valstij šai dārgs

Neglābjiet vecenes — mani glābt laiks

Iedzeru nospļaujos: lai šim tiek zārks

Mīļāks par visu man sievišķu vaigs

Izglābis roķeles četrpadsmit drīz

Vai pirkstiņus precīzi septiņdesmit

Jūtu no tāluma remdenu brīz' -

Virs ūdens elš pēdīgreiz deputāts Šmits

Četrpadsmit rokas glauž pakausi man

Septiņdesmit pirkstiņi kutināt lien

Ai zaļās pudeles burbuļošan'

Ai maigās tirpas pa kauliem kas skrien

Zvaigznes pār jūru kā sērkoki kvēl

Pudele tukša un meitenes ļimst

Visiem tomēr ir valstsvīra žēl

Bet kaija kliedz līdzās: jauns vietā jau dzimst

Kālab tu noslīki, deputāt Šmit

Kālab ar septiņām bija tev flirts

Septiņas mutītes saka: oh shit

Kurai no mums pieder glābēja sirds

Slepeni bēgu no meitenēm es

Glābējs jau biju bet jums lai tiek cits

Zvaigžņu pilns vilnis krastā nes

Slīkoni vārdā deputāts Šmits

Ai jūra, viltīgā jūra

Ai sūrā dzīves īstenība

Havet blått som Fingal under ögat

Solen går ner som en apbotten

Kaptenens hjärta som sista lat

Yachten sympatiserar med botten som går

En mås skriker som en otalig:

Nog, nog, folk drunknar där

När jag blev full skrek jag: det får räcka

Endast berusning kan störa berusning

Måsen skriker åt samma best:

En ställföreträdare drunknar tillsammans med yachten

Jag dricker i vyerna - ja, ännu inte borgmästaren

För att få det att verka som att det finns en drunknande person som ska räddas

Nåväl, seglet från yachten är redan hemma för mig

Och tjejernas roketter vid fjorton

Den enda mannen som skäller ut himlen

Huka dig längst upp på masten och slå dig för bröstet

Han skriker som en mås: Jag är kär i detta land

Rädda inte den gamla damen - dags att rädda mig

Jag spottar full: må den här få en kista

Ett feminint ansikte är mig kärare än något annat

Räddade snart tjejerna fjorton

Eller exakt sjuttio fingrar

Jag känner ett varmt ögonblick på avstånd -

Vice Šmits flyter ovanför vattnet för sista gången

Fjorton händer kliar mig i bakhuvudet

Sjuttio fingrar kittlar

Åh den gröna flaskans bubbel

Åh, de mjuka stickningarna på benen som rinner

Stjärnorna över havet lyser som tändstickor

Flaskan är tom och tjejerna dreglar

Alla tycker dock synd om statsmannen

Men måsen skriker bredvid: en ny föds redan

Varför drunknade du, MP Šmit?

Varför flörtade du med sju?

Sju munnar säger oh shit

Vilken av oss har hjärtat av en frälsare

Jag flyr i hemlighet från tjejer

Jag var redan en frälsare, men du kanske har någon annan

En våg full av stjärnor bärs till stranden

Slikonis namn är vice Šmits

Åh hav, förrädiska hav

Åh livets hårda verklighet