Le parole che non ti ho detto mai - Gianni Fiorellino

Pensarmi senza te ormai è impossibile,

svegliarmi e non trovarti è inconcepibile,

a volte un cuore non potrebbe battere,

se non avesse un sogno da dividere,

con te la dimensione è incomparabile,

tu porti questo amore tra le nuvole,

un attimo per perdermi negli occhi tuoi,

ed un intera vita per proteggerti…

Sapessi come è bello starti accanto,

sapessi quanto è lungo ogni momento,

in cui si stringono le nostre vite,

chiudendo tutto fuori ad un tramonto,

sapessi cosa sento sulla pelle,

soltanto se ti guardo, se ti sfioro,

per dirti le parole che non ho detto mai…

Ho camminato strade ho pianto ma con te,

le sofferenze sono state più logiche,

perchè sapevi darmi senza togliermi,

perchè sapevi un’altra te mai ci sarà…

Sapessi come è bello starti accanto,

vedere da vicino il mio futuro,

leggerti nelle frasi che di notte,

scrivo nelle canzoni per regalarle a te,

sapessi cosa sento sulla pelle,

se penso un solo istante se finisse,

io perderei le parole,

perderei la mia età…

Sapessi come è bello starti accanto,

sapessi quanto è lungo ogni momento,

in cui si stringono le nostre vite,

chiudendo tutto fuori ad un tramonto,

sapessi cosa sento sulla pelle,

soltanto se ti guardo, se ti sfioro,

per dirti le parole che non ho detto mai…

Io resto qui a guardarti ancora un’attimo,

coperta da parole e da pensieri miei,

domani sarà ancora un giorno unico,

perchè con te la vita è tanta ed unica…

(Grazie a Alessio per questo testo)

Det är omöjligt att tänka på mig utan dig nu,

att vakna upp och inte hitta dig är otänkbart,

ibland kunde ett hjärta inte slå,

om han inte hade en dröm att dela,

med dig är dimensionen ojämförlig,

du bär den här kärleken i molnen,

ett ögonblick att gå vilse i dina ögon,

och ett helt liv för att skydda dig...

Om du visste hur trevligt det är att vara bredvid dig,

om du visste hur länge varje ögonblick är,

där våra liv kläms ihop,

stänger allt ute vid en solnedgång,

om du visste vad jag känner på min hud,

bara om jag ser på dig, om jag rör vid dig,

för att berätta orden jag aldrig har sagt...

Jag gick på gatorna, jag grät men med dig,

lidandet var mer logiskt,

för du visste hur du skulle ge mig utan att ta mig bort,

för visste du en annan du kommer aldrig bli...

Om du visste hur trevligt det är att vara bredvid dig,

se min framtid på nära håll,

läser dig i meningarna som på natten,

Jag skriver i låtar för att ge dig dem,

om du visste vad jag känner på min hud,

om jag för ett ögonblick tänker om det skulle ta slut,

Jag skulle tappa orden,

Jag skulle tappa min ålder...

Om du visste hur trevligt det är att vara bredvid dig,

om du visste hur länge varje ögonblick är,

där våra liv kläms ihop,

stänger allt ute vid en solnedgång,

om du visste vad jag känner på min hud,

bara om jag ser på dig, om jag rör vid dig,

för att berätta orden jag aldrig har sagt...

Jag stannar här och tittar på dig ett ögonblick,

täckt av ord och mina tankar,

imorgon kommer fortfarande att vara en unik dag,

för med dig är livet stort och unikt...

(Tack till Alessio för den här texten)