Gli amori finiscono - Gianni Fiorellino

Anche per chi si è innamorato senza capire niente,

anche per chi si è consumato negli occhi e nella mente.

Per chi una vita intera ha dato amore e sentimenti,

per chi ha creduto e si è spento come una candela al vento.

Anche per chi ha scritto «ti amo"sulla pelle e sopra i muri,

per chi ha corso da Roma a Milano con dei fiori nelle mani.

Per chi ha allargato le braccia ed ha fermato il mare,

per chi piangendo ha giurato: finchè morte non ci separi…

Gli amori finiscono

son bugie sopra il mondo,

gli amori ingialliscono

come foglie d’autunno,

tu credi che crescano

che cent’anni durino,

ma cadono e muoiono

e si muore da soli!

Gli amori finiscono

nei regali che comprano,

con le parole romantiche

nelle rose che pungono;

e l’ultima lacrima

ci vuole forza per piangerla,

e l’ultima pagina

tesa come una pietra.

Anche per chi ricomincia da zero

e gli brillano i pensieri,

giorno per giorno lentamente

si tormenta come Dante,

per chi abbraccia forte il tempo

e li crede eterni…

Mai niente durerà per sempre

ogni estate muore in inverno!

Gli amori finiscono

anche quelli più belli,

l’inizio è dolcissimo

dal sapore poetico,

ma son stelle cadenti

son poesie senza rime,

son di pioggia e ti bagnano

e ti piove nel cuore…

Gli amori finiscono

perchè non sono numeri,

son rami, son alberi…

Gli amori sono lettere

con il tempo bruciano

e diventano cenere,

e l’ultima pagina

tesa come una pietra.

Ma cadono e muoiono

e si muore da soli!

Gli amori finiscono

perchè non sono numeri,

son rami, son alberi…

Gli amori sono lettere

con il tempo bruciano

e diventano cenere,

e l’ultima pagina

tesa come una pietra.

Gli amori finiscono

com'è finita tra di noi…

(Grazie a Gin Espò per questo testo)

Även för de som blev kära utan att förstå någonting,

även för dem som slitit ut sina ögon och sinne.

För dem som har gett kärlek och känslor en livstid,

för dem som trodde och gick ut som ett ljus i vinden.

Även för de som skrev "Jag älskar dig" på sin hud och på väggarna,

för dem som sprang från Rom till Milano med blommor i händerna.

För dem som vidgade armarna och stoppade havet,

Ty de som gråter har svurit: tills döden skiljer oss åt...

Kärleken tar slut

är lögner över världen,

älskar blir gula

som höstlöv,

du tror att de växer

att hundra år varade,

men de faller och dör

och du dör ensam!

Kärleken tar slut

i presenterna de köper,

med romantiska ord

i rosorna som sticker;

och den sista tåren

det krävs styrka att sörja henne,

och sista sidan

sträckt som en sten.

Även för de som börjar från början

och hans tankar lyser,

dag för dag långsamt

han plågar sig själv som Dante,

för dem som omfamnar tiden hårt

och han tror på dem för eviga...

Ingenting kommer någonsin att vara för evigt

varje sommar dör på vintern!

Kärleken tar slut

även de vackraste

början är väldigt söt

med en poetisk smak,

men de är stjärnfall

de är dikter utan rim,

de är regn och de väter dig

och det regnar i ditt hjärta...

Kärleken tar slut

eftersom de inte är siffror,

de är grenar, de är träd...

Kärlek är bokstäver

de brinner med tiden

och de blir aska,

och sista sidan

sträckt som en sten.

Men de faller och dör

och du dör ensam!

Kärleken tar slut

eftersom de inte är siffror,

de är grenar, de är träd...

Kärlek är bokstäver

de brinner med tiden

och de blir aska,

och sista sidan

sträckt som en sten.

Kärleken tar slut

hur slutade det mellan oss...

(Tack till Gin Espò för dessa texter)