Sereia Louca - Capicua, D-One

Ela queria usar sapatos, dançar de salto alto

Beijar a boca de um homem, embrenhar-se no mato

Queria perder as escamas e rasgar as barbatanas

Até que pernas humanas lhe saíssem da carne

Poder conhecer o doce, o amargo e o ácido

Ali tudo era salgado, azulado e aquático

Partir o aquário, deixar de vez o Atlântico

E rogava por ajuda aos marinheiros com seu cântico

Mas seu canto era grito que não suportavam

E só Ulisses vivera depois de a ter escutado

O seu canto era um feitiço carpido como fado

Que levava navios perdidos p’ra o outro lado

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Sua voz era livre como ela não era, como sempre quisera

Que o seu corpo fosse

E por cantar o sonho e a sua quimera

Era para as almas como um cúmplice

Forte como um coice, como uma foice

Espaçava, gelava o silêncio fundo da noite

Enquanto a sua melodia como a maresia

Envolvia em maravilha a lonjura da sua corte

Chega a maré vazia para lavar em água fria

A sua melancolia e o seu medo da morte

«Não é que a lágrima é da mesma água salgada?!»

Gritava entre o mar e a estrela da madrugada

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Sereia louca que vai tentar deixar o mar

Com a coragem de quem sai do seu habitat

Sereia louca que vai gritar, chorar, bramir

Esbracejar, cantar até conseguir

Sereia louca que vai sentir a falta do mar

Sentir a falta de ar que há neste lugar

Sempre que digam que é louca

É melhor muda que rouca

Eu fico nua que a roupa aperta o respirar

E grito ainda mais alto neste palco suspenso

Que pior do que o meu canto há-de ser o meu silêncio

Pior do que o meu canto há-de ser o meu silêncio

(Sereia louca que deixou o mar…)

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um búzio que me diz coisas estranhas ao ouvido

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

Eu tenho um coração de esponja que cresce com a tristeza

«Não é que a lágrima é da mesma água salgada?!»

Gritava entre o mar e a estrela da madrugada

E eu grito ainda mais alto neste palco suspenso

Que pior do que o meu canto há-de ser o meu silêncio

Hon ville ha skor på sig, dansa i höga klackar

Kyssar en mans mun, går djupt in i skogen

Jag ville tappa fjällen och riva sönder fenorna

Tills mänskliga ben kom ut ur hans kött

Att kunna känna det söta, det bittra och det sura

Där var allt salt, blåaktigt och vattnigt

Bryt akvariet, lämna Atlanten för gott

Och han bad sjömännen om hjälp med sin sång

Men deras sång var ett skrik som de inte kunde stå ut med

Och bara Ulysses kommer att leva efter att ha lyssnat på den

Hans sång var en trollbindande besvärjelse som fado

Det tog förlorade skepp till andra sidan

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Hennes röst var fri som om hon inte var det, som hon alltid velat

Att din kropp var

Och för att sjunga drömmen och dess chimär

Det var för själar som medbrottsling

Stark som en spark, som en lie

Avstånd ut, frös nattens djupa tystnad

Medan dess melodi som havsbrisen

Han svepte in längden på sin domstol i förundran

Lågvatten anländer för att tvätta i kallt vatten

Din melankoli och din rädsla för döden

"Är inte tåren samma saltvatten?"

Skrek mellan havet och morgonstjärnan

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Galen sjöjungfru som kommer att försöka lämna havet

Med modet från någon som lämnar sin livsmiljö

Galen sjöjungfru som kommer att skrika, gråta, ryta

Sväng, sjung tills du lyckas

Galen sjöjungfru som kommer att sakna havet

Känner bristen på luft på det här stället

När de säger att du är galen

Det är bättre dumt än hes

Jag är naken eftersom kläderna begränsar andningen

Och jag skriker ännu högre på denna avstängda scen

Vad värre än min sång måste vara min tystnad

Värre än min sång måste vara min tystnad

(Den galna sjöjungfrun som lämnade havet...)

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har en snäcka som berättar konstiga saker i mitt öra

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

Jag har ett svamphjärta som växer av sorg

"Är inte tåren samma saltvatten?"

Skrek mellan havet och morgonstjärnan

Och jag skriker ännu högre på denna avstängda scen

Vad värre än min sång måste vara min tystnad