Wat nog komen zou - Bart Peeters

Ik denk niet aan wat nog komen zou

Hoe mooi het had kunnen zijn

Ik onthou liever, al ben ik in de rouw

Wat prachtig was en fijn

Ik vraag me niet af waarom het was

Dat het noodlot die wonde sneed

Ik onthou liever hoe mooi het leven was

Dan al dat diepe leed

Voor duizelingwekkend groot verdriet

Bestaat geen medicijn

Want we weten, maar beseffen niet

Hoe onvoorstelbaar kwetsbaar wij wel zijn

Want magische woorden zijn er niet

Het lot valt ons diep en zwaar

Niets verzacht ons groot verdriet

Dus steunen we mekaar

Al is het gemis zo triest en hard

Wij denken aan elke lach

Die blijft voor eeuwig in ons hart

En troost ons elke dag

Voor duizelingwekkend groot verdriet

Bestaat geen medicijn

Want we weten maar beseffen niet

Hoe onvoorstelbaar kwetsbaar wij wel zijn

Jag tänker inte på vad som skulle komma

Vad vackert det kunde ha varit

Jag minns hellre, trots att jag är i sorg

Vilket var vackert och trevligt

Jag undrar inte varför det var det

Det ödet skar det såret

Jag föredrar att minnas hur vackert livet var

Sedan allt det där djupa lidandet

För svindlande sorg

Det finns ingen medicin

För vi vet, men inser inte

Så otroligt sårbara vi är

För det finns inga magiska ord

Ödet faller djupt och tungt över oss

Ingenting lättar vår stora sorg

Så vi stöttar varandra

Trots att saknaden är så sorglig och jobbig

Vi tänker på varje leende

Det kommer att finnas kvar i våra hjärtan för alltid

Och trösta oss varje dag

För svindlande sorg

Det finns ingen medicin

För vi vet men inser inte

Så otroligt sårbara vi är