Tormenta - Arkano

Letra de «Tormenta»

(Creo que acerté con cada error

Creo que acerté con cada error)

Tengo retratos envueltos en lana

De gratos recuerdos que no volverán

De muertes cercanas, de vidas lejanas

De Aída, de Sara, de Carla, de Larz

De guerra en tu cama y café en el rabal

De abrazos sin ganas y beso en el Prat

De cuantas palabras lanzamos al aire pensando que siempre tendrían su lugar

De Nuria avanzando y mirando hacia atrás

De Bea gritando en su propia ciudad

Quizás invocando a estos versos que apuntan al beso que nunca me quiso robar

De Lara bailando por Óscar Esplá

Acaba sus pasos en busca de paz

Ahora como mucho la llamo borracho pidiendo descanso a mi fuerza vital

Que me parta un rayo, que me parta un rayo

Que me parta un ra-ra, si dejas de ser mi tormenta

Si dejas de ser mi tormenta

Que me parta un rayo, que me parta un rayo

Que me parta un ra-ra, si dejas de ser mi tormenta

Si dejas de ser mi tormenta

Viajé a su planeta para explorar

Las fuerzas secretas de su gravedad

Pero Ana Paola voló en Panamá

No nos quedaba guión para más

Caricia en el centro y enfado en San Blas

Cristina lloraba intentando cambiar

Miraba a mi cara confusa pintando una raya en la mesa buscando escapar

María pedía tenerme detrás, Diana delante para conversar

Pero la distancia más que espacial

Se hacía evidente en el plano mental

Miro al pasado y me veo diciendo pronto volveré a verte

Ahora soy un suicida escribiendo cartas de amor a la muerte

(Creo que acerté con cada error

Pues ninguna explosión nace sin previa reacción

Creo que acerté con cada error

Pues todo universo nace de otro anterior)

Que me parta un rayo, que me parta un rayo

Que me parta un ra-ra, si dejas de ser mi tormenta

Si dejas de ser mi tormenta

Que me parta un rayo, que me parta un rayo

Que me parta un ra-ra, si dejas de ser mi tormenta

Si dejas de ser mi tormenta

"Storm" text

(Jag tror att jag fattade alla misstag rätt

Jag tror att jag fattade alla misstag rätt)

Jag har porträtt inslagna i ull

Av trevliga minnen som inte kommer tillbaka

Av nära döda, av avlägsna liv

Från Aida, från Sara, från Carla, från Larz

Av krig i din säng och kaffe i rabalen

Av kramar utan lust och pussar i Prat

Av hur många ord vi kastar upp i luften och tänker att de alltid skulle ha sin plats

De Nuria går framåt och ser tillbaka

De Bea skriker i sin egen stad

Kanske åberopa dessa verser som pekar på kyssen som aldrig ville stjäla från mig

De Lara dansar av Óscar Esplá

Avsluta dina steg i jakten på fred

Nu på sin höjd ringer jag henne full och ber min livskraft att vila

Blixten slår ner mig, blixten slår ner mig

Att jag delar en ra-ra, om du slutar vara min storm

Om du slutar vara min storm

Blixten slår ner mig, blixten slår ner mig

Att jag delar en ra-ra, om du slutar vara min storm

Om du slutar vara min storm

Jag reste till din planet för att utforska

Din gravitations hemliga krafter

Men Ana Paola flög i Panama

Vi hade inget manus kvar för mer

Smek i centrum och ilska i San Blas

Cristina grät när hon försökte förändra sig

Han tittade på mitt förvirrade ansikte och ritade ett streck på bordet som ville fly

María bad att få ha mig bakom, Diana framför för att prata

Men avståndet mer än rumsligt

Det var uppenbart på det mentala planet

Jag ser på det förflutna och jag ser mig själv säga att snart kommer jag att se dig igen

Nu är jag ett självmord och skriver kärleksbrev till döden

(Jag tror att jag fattade alla misstag rätt

Nåväl, ingen explosion föds utan en tidigare reaktion

Jag tror att jag hade rätt med varje misstag

Tja, varje universum föds från ett annat tidigare)

Blixten slår ner mig, blixten slår ner mig

Att jag delar en ra-ra, om du slutar vara min storm

Om du slutar vara min storm

Blixten slår ner mig, blixten slår ner mig

Att jag delar en ra-ra, om du slutar vara min storm

Om du slutar vara min storm