Amici miei - Zona Mc

Cinque secoli prima della crocifissione di fama epocale

La Grecia commerciale priva del dispotismo orientale

Potenza navale sconfitte le flotte persiane per mare

Sconvolta da lotte interne fu il clima ideale

Per la nascita di quella disciplina razionale

Che parte dal dubbio e non dal dogma soprannaturale

Che ricerca il dialogo creando una sfida verbale

Fra i diversi pretendenti del solo vero ideale

È l’amico della saggezza non colui che la possiede

Che sa di non possederla e questa è la sua sola fede

Il suo nome è Socrate che noi incontriamo come un mito

Nell’opera di Platone suo discepolo ed amico

E non è forse ogni filosofo un amico di Platone?

Forse anche chi ne ha rovesciato ogni concezione

Io un po' come Machiavelli gioco con gli amici vivi

Poi coi libri dialogo con gli altri amici: gli antiqui

Ma l’amicizia cristiana fratellanza e pacifismo

Ci ha distolto da quella dei greci e dal loro agonismo

Come Socrate ed il suo nuovo erotismo

L’uomo più brutto che si fece bello del proprio razionalismo

Ma ai simposi gli amici affogavano sempre nell’alcol

Solo Socrate anche da ubriaco rimaneva saldo

E puntava in alto fuori dalla caverna

In cui avrebbero ammazzato pur di non sapere la verità esterna

E fu così che Platone perse il suo amico

Mentre una democrazia uccideva il suo intelletto più riuscito

Come un carro guidato solo da bestie

Come corpi ribaltati che camminan sulle teste

Il motivo per cui Socrate non teme di morire

È perché se dopo c'è il nulla, il nulla non può far soffrire

Ma siccome il corpo invecchia mentre ascende la ragione

Non è forse una liberazione dal corpo-prigione?

E chi ha sempre più ragione morendo la manterrà

Forse per sfidare i saggi defunti che abitano l’aldilà

Egli accettò la sentenza del suo processo

E non volle umiliarsi con arringhe sofistiche

Ed agli amici tristi che volevan farlo uscire di prigione

Lui spiegò che era meglio il decesso che una vita nella trasgressione

Questa è la storia ufficiale ossia quella con la morale

Per chi non riesce a andare al di là del bene e del male

Mentre un giorno quel baffone ci spiegò

Che Socrate amò morire perché a quella vita aveva detto no

Quella vita rimossa dai moralisti

Che vive con la potenza espressa nelle teorie dei sofisti

Come Callicle che sa che la legge è contro natura

E serve ai deboli per addomesticare la volontà pura

E dura che in quanto tale è fatta per dominare

E la sua gioia è liberarsi dalla morale e creare

Ciò Platone lo ha ritratto con maestria

Ma se solo avesse visto i Sofisti del 2000 dopo Cristo

Avrebbe amato i suoi vecchi nemici valutando il rischio

Che corre in questo periodo la nostra amica Sofia

Fem århundraden före korsfästelsen av epokal berömmelse

Kommersiella Grekland utan orientalisk despotism

Sjömakten besegrade de persiska flottorna till sjöss

Upprörd över inre kamp var det det ideala klimatet

För födelsen av den rationella disciplinen

Som börjar från tvivel och inte från övernaturliga dogmer

Som söker dialog genom att skapa en verbal utmaning

Bland de olika förespråkarna för det enda sanna idealet

Han är vishetens vän, inte den som äger den

Vem vet att han inte äger det och det är hans enda tro

Han heter Sokrates som vi möter som en myt

I Platons verk, hans lärjunge och vän

Och är inte varje filosof en vän med Platon?

Kanske till och med de som har kullkastat varje uppfattning om det

Jag lite som att Machiavelli spelar med levande vänner

Sedan med böckerna dialog med andra vänner: antikvarierna

Men kristen vänskap, broderskap och pacifism

Det distraherade oss från grekernas och från deras konkurrensanda

Som Sokrates och hans nya erotik

Den fulaste mannen som gjort sig vacker med sin egen rationalism

Men på symposier drunknade vänner alltid i alkohol

Bara Sokrates, även när han var full, förblev orubblig

Och det pekade upp ur grottan

Där de skulle ha dödat för att inte veta den yttre sanningen

Och det var alltså som Platon förlorade sin vän

Medan en demokrati dödade sitt mest framgångsrika intellekt

Som en vagn som endast körs av djur

Som vältade kroppar som går på huvuden

Anledningen till att Sokrates inte är rädd för att dö

Det beror på att om det inte finns ingenting, kan inte ingenting få en att lida

Men eftersom kroppen åldras medan förnuftet stiger

Är det inte kanske en befrielse från fängelsekroppen?

Och de som har allt mer rätt när de dör kommer att behålla det

Kanske för att utmana de döda vise män som lever i livet efter detta

Han accepterade domen i rättegången

Och han ville inte förödmjuka sig själv med sofistiska argument

Och till de ledsna vännerna som ville få honom ur fängelset

Han förklarade att döden var bättre än ett liv i överträdelse

Det här är den officiella historien, dvs den med moralen

För dem som inte kan gå längre än gott och ont

En dag förklarade den där stora mustaschen för oss

Att Sokrates älskade att dö för att han hade sagt nej till det livet

Det livet togs bort av moralister

Som lever med den kraft som uttrycks i sofisternas teorier

Som Callicles som vet att lagen är emot naturen

Och det tjänar de svaga att tämja ren vilja

Det är svårt eftersom det är gjort för att dominera

Och hans glädje är att frigöra sig från moral och skapa

Platon skildrade detta med mästerskap

Men om han bara hade sett sofisterna från 2000 efter Kristus

Han skulle ha älskat sina gamla fiender genom att utvärdera risken

Vår vän Sofia springer i denna period