Sin Remordimientos - Solitario

Te quiero más de lo que piensas

Más de lo que me doy cuenta

Aunque en mis ojos sólo veas indiferencia

Si no muestro cariño hacía ti es porque me cuesta

Y sé que me arrepentiré el día en que te vayas

Hace mucho ya que tiré la toalla

Yo y mi cabeza loca, mis problemas

Es un drama familiar esto de tener un hijo enfermo

Y una gran putada serlo (te lo aseguro)

No quiero que te mueras antes sin verme bien

No quiero que te mueras pobre y rica de ilusiones

Porque si eso sucede, te juro que atraco todos los bancos del mundo

Y quemo los billetes en tu nombre

Por el puto dinero que nos denegó ser libres

Porque las reglas que seguimos, ¿quién las pone?

¿Toda la vida trabajando de qué coño sirve?

Si luego el que nació rico va a vivir entre laureles

Y mientras nosotros teniendo que poner el culo

Hasta para pagar la tumba el puto día en que nos muramos

No me hables de justicia, que ese chiste ya no me hace gracia…

Por desgracia no tengo un humor tan negro

Y los años pasan sin remordimientos

Tan fríos como el corazón que porto

No voy a pedirle explicaciones al tiempo

Ya me cansé de gritarle a sus oídos sordos

Ya sólo queda una explanada de desesperanza

Algún que otro recuerdo bueno

O bueno, que no fue tan malo…

Cuando la inocencia de la infancia aún conservaba veintiún gramos

Pero esa luz se apagó como un gran faro

Ya no me quedan ilusiones que me mientan

Aunque un obstinado ápice de intento de esperanza

Aún siga aferrándose con fuerzas

Reflexiono, bebo y lloro…

Cuando os vais de casa y me quedo solo

Me quema por dentro analizar la vida…

Me duele saber lo que nos depara

Y si al menos el terreno fuera favorable

Si tuviera el derecho a avergonzarme de quejarme

Restaría dificultad navegar por tiempos fáciles

Y no esta existencia plena de limitaciones

Y no sé qué mas escribir…

Esta mierda la compuse ebrio, así que…

Jag älskar dig mer än du tror

Mer än jag inser

Fast i mina ögon ser man bara likgiltighet

Om jag inte visar tillgivenhet mot dig, är det för att det är svårt för mig

Och jag vet att jag kommer att ångra mig den dagen du är borta

Det var länge sedan jag kastade in handduken

Jag och mitt galna huvud, mina problem

Det är ett familjedrama, det här med att ha ett sjukt barn

Och en fantastisk tik att vara (jag försäkrar dig)

Jag vill inte att du ska dö innan utan att se bra ut

Jag vill inte att du ska dö fattig och rik i illusioner

För om det händer, svär jag att jag kommer hålla upp alla banker i världen

Och jag bränner biljetterna i ditt namn

För de jävla pengarna som nekade oss att vara fria

För de regler vi följer, vem sätter dem?

Hela livet fungerar vad fan är det till för?

Om då den som föddes rik ska leva mellan lagrarna

Och samtidigt som vi måste lägga rumpan

Till och med för att betala graven den jävla dagen vi dör

Prata inte med mig om rättvisa, jag gillar inte det skämtet längre...

Tyvärr har jag inte så svart humor

Och åren går utan ånger

Lika kallt som hjärtat jag bär

Jag tänker inte be tid för förklaringar

Jag är trött på att skrika in i deras döva öron

Det finns bara en esplanad av förtvivlan kvar

Några bra minnen

Nä, det var inte så illa...

När barndomens oskuld fortfarande höll tjugoen gram

Men det ljuset slocknade som en stor fyr

Jag har inte längre illusioner som ljuger för mig

Fast en envis gnutta hopp

Håll fortfarande hårt

Jag reflekterar, dricker och gråter...

När du går hemifrån och jag blir ensam

Det bränner mig inombords att analysera livet...

Det gör ont i mig att veta vad som väntar oss

Och om bara marken vore gynnsam

Om jag hade rätt att skämmas för att klaga

Det skulle göra det svårt att navigera i lätta tider

Och inte denna tillvaro full av begränsningar

Och jag vet inte vad jag ska skriva mer...

Jag skrev den här skiten full så...