Muerte Dulce - Solitario

Dame una excusa para no volarme los sesos

Dame otra para no arrepentirme luego

El corazón en etapa de barbecho

Esperando que se siembren emociones, sentimientos…

Que no tengo se los ha llevado el viento

Como aquel globo que se nos fue de pequeños

Y voló y voló lejos al menos ese iba en dirección al cielo

No como toda esa cantidad de «Te quieros» que se quedaron abajo esperando su

momento y de momento no los veo venir ni aun forzando la vista para intentar

mirar mas lejos

Estuve sufriendo lo que no esta escrito, Me puse a escribir aun no esta nada

escrito, Se que jamás alcanzaré ser feliz me lo dijo un cuervo yo no hablo con

pajaritos

Que fácil es la vida cuando viene sola, A mi debió venirme con el pack una

pistola y un par de balas por si la primera falla, Por si la muerte me falla

como ya lo hizo la vida

Calla ya y para ya de martillar mis heridas abiertas, Me duele el alma como si

no la tuviera, Como si ya la tuviera muerta, Pero no puedo parar de emperorar

este mal que me atormenta

Cierra las ventanas, Abre la puerta, Que no entre el frío pero que salga de

esta, Si es que la oscuridad es tal que ya ni veo en este averno niveo donde el

fuego se me oculta

Cierra las ventanas, Abre la puerta, Que no entre el frío pero que salga de

esta, Si es que la oscuridad es tal que ya ni veo en este averno niveo donde el

fuego se me oculta

La vida se me consume como un cigarro del que yo nunca he fumado por pensar que

eso era sano, De que me vale llegar a los cien si llego, Si alcanzo casi veinte

y yo aun me siento acorralado

Los problemas que me asfixian se expanden como el gas mutano, Esta muerte dulce

me esta amargando, Se que lo poco que me queda no será aprovechado y que pecado

de no cometer pecados

Que los buenos tiempos se fueron sin haber venido o son invisibles porque nunca

los he visto, Quizás soy ciego de ese ojo que ve el lado positivo y he perdido

los estribos de mi mismo

Que los buenos tiempos se fueron sin haber venido o son invisibles porque nunca

los he visto, Quizás soy ciego de ese ojo que ve el lado positivo y he perdido

Ge mig en ursäkt för att inte blåsa ut mina hjärnor

Ge mig en till så jag inte ångrar mig senare

Trädahjärtat

Väntar på att känslor, känslor ska sås...

Det har jag inte, vinden har tagit dem

Som den där ballongen som lämnade oss när vi var små

Och han flög och han flög iväg åtminstone den där gick i riktning mot himlen

Inte som all den mängden "jag älskar dig" som stannade nere och väntade på deras

ögonblick och för tillfället ser jag dem inte komma, inte ens anstränger mina ögon för att försöka

kolla längre

Jag led av det som inte är skrivet, jag började skriva fortfarande ingenting

skrivet, jag vet att jag aldrig kommer att bli lycklig, sa en kråka till mig, jag pratar inte med

birdies

Hur lätt livet är när hon kommer ensam, man måste ha kommit till mig med packningen

pistol och ett par kulor ifall den första misslyckas, ifall döden sviker mig

som livet redan har gjort

Håll käften nu och sluta hamra på mina öppna sår, min själ gör ont som om

Jag hade det inte, Som om jag redan hade det dött, Men jag kan inte hindra det från att bli värre

denna ondska som plågar mig

Stäng fönstren, öppna dörren, släpp inte in kylan utan släpp ut den

detta, om mörkret är sådant att jag inte längre ser i detta helvete ser jag aldrig var

eld är dold för mig

Stäng fönstren, öppna dörren, släpp inte in kylan utan släpp ut den

detta, om mörkret är sådant att jag inte längre ser i detta helvete ser jag aldrig var

eld är dold för mig

Livet förtär mig som en cigarett som jag aldrig har rökt för att jag tror det

det var sunt, vad är det värt att nå hundra om jag kommer dit, om jag når nästan tjugo

och jag känner mig fortfarande i ett hörn

Problemen som kväver mig expanderar som mutangas, Denna ljuva död

Det gör mig bitter, jag vet att det lilla jag har kvar inte kommer att användas och vilken synd

att inte begå synder

Att de goda tiderna lämnade utan att ha kommit eller är osynliga för att de aldrig

Jag har sett dem, kanske är jag blind på det där ögat som ser den ljusa sidan och jag har förlorat

stigbyglarna av mig själv

Att de goda tiderna lämnade utan att ha kommit eller är osynliga för att de aldrig

Jag har sett dem, kanske är jag blind på det där ögat som ser den ljusa sidan och jag har förlorat