Varpunen jouluaamuna - Paula Koivuniemi

Lumi on jo peittanyt kukat laaksosessa,

jarven aalto jaatynyt talvipakkasessa.

Varpunen pienoinen, syonyt kesaeinehen,

jarven aalto jaatynyt talvi pakkasessa.

Pienen pirtin portailla oli tyttokulta:

tule, varpu, riemulla, ota siemen multa!

Joulu on, koditon varpuseni onneton,

tule tanne riemulla, ota siemen multa!

Tyton luo nyt riemuiten lensi varpukulta:

kiitollisna siemenen otan kylla sulta.

Palkita Jumala tahtoo kerran sinua.

kiitollisna siemenen otan kylla sulta!

En ma ole, lapseni, varpu tasta maasta,

olen pieni veljesi, tulin taivahasta.

Siemenen pienoisen, jonka annoit koyhallen,

pieni sai sun veljesi enkeleitten maasta.

Snön har redan täckt blommorna i dalen,

sjövågen delade i vinterfrost.

Lilla sparv, syonyt keseaine,

sjövågen delade vintern i frosten.

Det fanns en flicka på trappan till den lilla pirten:

kom, sparv, med glädje, tag frö från jorden!

Det är jul, min hemlösa sparv olycklig,

kom hit med glädje, ta fröet från jorden!

Till Tyto flög nu jubel från sparven:

tacksamt tar jag fröet från dig.

Belöna Gud en gång vill ha dig.

tacksamt tar jag fröet från dig!

Jag är inte, mitt barn, en sparv från detta land,

Jag är din lillebror, jag kom från himlen.

Det lilla fröet som du gav till koyhalla,

den lille fick den från din brors änglarnas land.