Ilon hetkiä - Paula Koivuniemi

Pakkaslumi narskuu saappaan alla.

Kaipaus ei sammu kaipaamalla.

Yö on hiljainen,

muuta kuule en.

Aikaa aattelen

lapsuusjoulujen.

Muistan tontun tiu’un helkähdyksen

kauniin kultanauhan kimmellyksen,

nukkevauvankin, jota rakastin,

äidin hymyn, puurosta kun löysin mantelin.

Kunpa saisin vaikka vain yhdenkin

noista ilon hetkistä takaisin.

Viaton taas mä olisin

ja illoin nukahtaisin satuihin.

Kunpa voisin matkata taaksepäin,

rakkaat vielä tuntisin lähelläin.

Aina ilon hetkiä kannan näin mielessäin.

Sytyteltiin kuuseen kynttilöitä,

syötiin rusinoita, pähkinöitä.

Leikit leikittiin, tosissamme niin,

siivet liimattiin jouluenkeliin.

Vihdoin pukki saapui lahjoinensa,

nosti meidät lapset polvellensa.

Kerran huomasin silmät pukinkin

nauroi aivan niin kuin isän silmät aiemmin.

Kunpa saisin vaikka vain yhdenkin,

noista ilon hetkistä takaisin.

Viaton taas mä olisin

ja illoin nukahtaisin satuihin.

Kunpa voisin matkata taaksepäin,

rakkaat vielä tuntisin lähelläin.

Aina ilon hetkiä kannan näin mielessäin.

Den frusna snön knasar under stöveln.

Längtan släcks inte av längtan.

Natten är tyst,

Jag hör inget annat.

Jag tänker på tiden

barndomens jular.

Jag minns tomtens strama glöd

skimret av ett vackert guldband,

även babydockan som jag älskade

mammas leende, när jag hittade en mandel i gröten.

Om jag bara kunde få en

från dessa glädjestunder tillbaka.

Jag skulle vara oskyldig igen

och på natten somnade jag till sagor.

Om jag bara kunde resa tillbaka i tiden

nära och kära fortfarande nära i timmar.

Det är så jag alltid bär ögonblick av glädje i mitt sinne.

Ljus tändes på trädet,

russin, nötter åts.

Spelen spelades, seriöst,

vingarna var limmade på julängeln.

Äntligen kom bocken med sina gåvor,

uppfostrade oss barn på knä.

En gång märkte jag till och med ögonen på en get

skrattade precis som pappas ögon förut.

Om jag bara kunde få en,

från dessa glädjestunder tillbaka.

Jag skulle vara oskyldig igen

och på natten somnade jag till sagor.

Om jag bara kunde resa tillbaka i tiden

nära och kära fortfarande nära i timmar.

Det är så jag alltid bär ögonblick av glädje i mitt sinne.