Fuoco d'amore (Introduzione) - Pathos

Pensa che la mente di un poeta sia più vulnerabile di quella delle altre

persone?

Beh, il poeta soffre molto di più, però ha una dignità che

Non si difende neanche alle volte, è bello accettare anche il male

Una delle prerogative del poeta, che è anche stata la mia

E' non discutere mai da che parte venisse il male

L’ho accettato ed è diventato un vestito incandescente

E' diventato poesia

Ecco il cambiamento della materia che diventa fuoco

Fuoco d’amore per gli altri, anche per chi ti ha insultato…

Io sono un vecchio col cuore di un bimbo

Mi tremano le mani dono stupore anche a un nimbo

Scrivo poesie se mi innamoro, poco furbo, troppo buono, dono il cuore a chi da

sempre se lo prende, me lo svuota e lo riempe di vuoto

Quanti calci mi hanno dato

Quanti mi hanno tolto il fiato

Quanti mi hanno illuso, usato o abbandonato

Mi dispiace ma 'sta terra non la sento mia

Attendo il tempo e che la musica mi porti via

Lontano da quei volti, ho l’anima ridotta in tocchi

Lei che mente, mente mentre mi guarda negli occhi

Sii te stesso e dopo sono i primi a giudicarti

Se sei sensibile qua nuoti fra gli squali bianchi

Ma adesso basta, scelgo il mio sentiero e non le ombre

Come un vecchio amico sulle sponde del suo Walden

Io da grande non li voglio i denti d’oro hombre

Voglio salvare i bimbi dal burrone come Holden

Come Holden…

Tänk att en poets sinne är mer sårbart än de andras

människor?

Poeten lider mycket mer, men han har en värdighet som

Han försvarar sig inte ens ibland, det är skönt att acceptera det onda också

Ett av poetens privilegier, som också var mitt

Det innebär att aldrig diskutera var ondskan kom ifrån

Jag accepterade det och det blev en het klänning

Det har blivit poesi

Här är förändringen av materia som blir eld

Eld av kärlek till andra, även för dem som har förolämpat dig...

Jag är en gamling med barnhjärta

Mina händer darrar, jag förvånar till och med en nimbus

Jag skriver dikter om jag blir kär, inte särskilt smart, för bra, jag ger mitt hjärta till dem som ger

när han tar den tömmer han den och han fyller den med tomhet

Hur många sparkar de gav mig

Hur många tog andan ur mig

Hur många har lurat, använt eller övergett mig

Jag är ledsen, men det här landet känns inte som mitt

Jag väntar på att tiden och musiken ska ta mig bort

Långt från de där ansiktena är min själ reducerad till beröring

Hon som ljuger ljuger medan hon ser in i mina ögon

Var dig själv och då är de de första som dömer dig

Om du är känslig kan du simma bland vithajar här

Men det räcker, jag väljer min väg och inte skuggorna

Som en gammal vän på stranden av hans Walden

När jag blir stor vill jag inte ha hombre guldtänder

Jag vill rädda barn från ravinen som Holden

Som Holden...