Addio - Pathos

Io ti urlavo i miei silenzi, li celavo nei miei occhi

Ti sfioravo coi miei versi, ti poggiavo sui miei sogni

Ancora cerco il tuo profumo come l’inchiostro cerca i fogli

Tu sei come autunno, rendi i cuori tigli spogli

Ridammi il cielo, l’ebbre stelle, il sole che hai freddato

Ridammi i fiumi che hai gelato, i venti che hai bruciato

La mano trema, teme di lasciare questa biro

Schivo il sonno sennò arrivi e mi squarti il respiro

Lacrime han coperto stagni, laghi, mari

Sussurrando che la vita è un anticlimax, mami

Mi hanno detto che io il male lo vado a cercare

Sono un conflitto che respira incapace di odiare

Le tue ali fatte di tulipani

Le mie sono cadute, le stringo tra le mani

Adesso vola e fai sbocciare il cielo, amore mio

St’anima appassita resta a terra lontana da Dio

Vorrei spezzare il tempo solo per fermarti

Prendermi un eterno istante solo per guardarti

E affogare dentro quell’oceano dei tuoi occhi

Per dipingere la gioia senza minimi ritocchi

Tutte le anime che ho amato se ne sono andate

Son sparite nella nebbia senza dare avviso

Ed ora che è sparito pure il tuo dolce sorriso

Il vuoto pesa più di centomila tonnellate

Quando in anticipo sul tuo stupore

Verranno a chiederti del nostro amore

Tu digli solo che sono un errore:

«Pathos è pazzo, lui cercava un abbraccio

Dentro un mondo marcio, bruciato da cuori di ghiaccio»

Io vagherò senza una meta o direzione alcuna

Sopra il cappuccio ci sarà silenziosa la luna

E le dirò, a lei circondata da diamanti:

I passi falsi son comunque passi fatti, avanti

Tu che ascolti non aver paura di sbagliare

L’inferno è smettere di camminare

Dai il cuore al tempo lui lo pulirà dal male

Sai quando muori?

Quando smetti di sognare

Le tue ali fatte di tulipani

Le mie sono cadute, le stringo tra le mani

Adesso vola e fai sbocciare il cielo, amore mio

St’anima appassita un giorno sarà più in alto di Dio

Vorrei spezzare il tempo solo per fermarti

Prendermi un eterno istante solo per guardarti

E affogare dentro quell’oceano dei tuoi occhi

Per dipingere la gioia senza minimi ritocchi

Tutte le anime che ho amato se ne sono andate

Son sparite nella nebbia senza dare avviso

Ed ora che è sparito pure il tuo dolce sorriso

Il vuoto pesa più di centomila tonnellate

Vorrei spezzare il tempo solo per fermarti

Prendermi un eterno istante solo per guardarti

E affogare dentro quell’oceano dei tuoi occhi

Per dipingere la gioia senza minimi ritocchi

Tutte le anime che ho amato se ne sono andate

Son sparite nella nebbia senza dare avviso

Ed ora che è sparito pure il tuo dolce sorriso

Il vuoto pesa più di centomila tonnellate

Jag skrek min tystnad åt dig, jag gömde dem i mina ögon

Jag berörde dig med mina verser, jag lutade dig mot mina drömmar

Jag letar fortfarande efter din parfym som bläck ser ut efter löv

Du är som höst, gör limehjärtan blottade

Ge mig tillbaka himlen, de berusade stjärnorna, solen som du har kylt

Ge mig tillbaka floderna du frös, vindarna du brände

Handen darrar, rädd för att släppa den här kulspetspennan

Jag undviker sömnen annars kommer den och drar sönder mig

Tårar har täckt dammar, sjöar, hav

Viska att livet är ett antiklimax, mami

De sa till mig att jag går för att leta efter ondskan

Jag är en andningskonflikt som inte kan hata

Dina vingar gjorda av tulpaner

Mina har ramlat av, jag håller dem i mina händer

Flyg nu och få himlen att blomma, min älskade

Denna vissna själ förblir på marken långt ifrån Gud

Jag skulle vilja bryta tiden bara för att stoppa dig

Tar ett evigt ögonblick bara för att titta på dig

Och drunkna i det där ögonhavet

Att måla glädje utan den minsta bättring

Alla själar jag har älskat har försvunnit

De försvann in i dimman utan att meddela

Och nu när ditt söta leende också har försvunnit

Den tomma väger mer än hundra tusen ton

När för din förvåning

De kommer för att fråga dig om vår kärlek

Du säg bara till honom att jag är ett misstag:

«Pathos är galen, han letade efter en kram

Inuti en rutten värld, bränd av hjärtan av is"

Jag kommer att vandra utan ett mål eller någon riktning

Ovanför huven kommer månen att vara tyst

Och jag ska säga till henne, till henne omgiven av diamanter:

Felsteg är fortfarande tagna steg, varsågod

Du som lyssnar, var inte rädd för att göra misstag

Helvetet är att sluta gå

Ge ditt hjärta till tiden, det kommer att rensa det från ondska

Vet du när du dör?

När du slutar drömma

Dina vingar gjorda av tulpaner

Mina har ramlat av, jag håller dem i mina händer

Flyg nu och få himlen att blomma, min älskade

Denna vissna själ kommer en dag att bli högre än Gud

Jag skulle vilja bryta tiden bara för att stoppa dig

Tar ett evigt ögonblick bara för att titta på dig

Och drunkna i det där ögonhavet

Att måla glädje utan den minsta bättring

Alla själar jag har älskat har försvunnit

De försvann in i dimman utan att meddela

Och nu när ditt söta leende också har försvunnit

Den tomma väger mer än hundra tusen ton

Jag skulle vilja bryta tiden bara för att stoppa dig

Tar ett evigt ögonblick bara för att titta på dig

Och drunkna i det där ögonhavet

Att måla glädje utan den minsta bättring

Alla själar jag har älskat har försvunnit

De försvann in i dimman utan att meddela

Och nu när ditt söta leende också har försvunnit

Den tomma väger mer än hundra tusen ton