Al tuo respiro - Pathos

La prima volta che ti ho vista la ricordo bene, ero bambino

Tu mi hai sfiorato, a me è mancato subito il respiro

Sarò scontato, ma lo giuro, non ti prendo in giro

Non ho mai pensato avrei percorso il tuo cammino

Ti ricordi quando mi aspettavi fuori scuola?

Io coi lividi e tu in lacrime chiedevi: «Ancora?»

Quando un giorno dissi: «Aiutami a trovare me»

Tu mi abbracciasti e mi dicesti: «Lose Yourself»

Il primo bacio me lo desti quel giorno di pioggia

Quando lei con i suoi occhi disse: «Sei sbagliato»

Mi raggiungesti come un fulmine sopra una goccia

E sull’asfalto raccogliesti i miei pezzi di fiato

E c’eri quando mamma stava quasi per lasciarmi

Quell’anno di ospedale che ho passato dietro ai pianti

Quante speranze che stringevo forte nella mano

Io, Ricky e Grazy come fiori in un campo gelato

Ancora sogno gli occhi spenti e freddi di mio padre

Quegli occhi di morfina, quell’ennesimo ospedale

Tu mi aspettavi fuori per condurmi nella forza

Con la forza mi portavi lontano dal male

Tu c’eri quando tutti mi hanno abbandonato

Tu c’eri quando il mondo mi ha da sempre odiato

Tu mi hai difeso, hai colto un sogno e me lo hai dato

È ineffabile il sapore di ogni nuovo bacio

Mi porti la tempesta, mi porti la quiete

Fai bere luce al cuore che di te c’ha sete

Tu sei diversa dalla gente, diversa, lo sai

Tu sei l’unica che non mi tradirà mai

Io trascrivevo testi per vestire cieli tersi

Ed ammiravo chi riusciva a urlarti il suo dolore

Presi una penna per donarti i primi ameni versi

Ora, a vent’anni, per davvero facciamo l’amore:

Eterni attimi di fuoco, il tempo si congela

Il mio cuore col tuo danza e l’anima che anela

Si solleva lentamente verso il cielo viola

Per congiungersi alla tua, siamo una cosa sola

Con te si vola, poi s’impara il suono dei colori

Tu dici: «Vivi» quando il mondo fuori grida: «Muori»

Davvero a stento so spiegarti il sentimento

Tu sei l’improvviso paradiso per chi è stato ucciso dentro

E quante volte sono morto, quante volte, amore?

E quanti solchi sulla schiena che hai coperto, amore

E pure tu sei accoltellata, pure tu da loro

A me pugnali d’ingiustizia, a te pugnali d’oro

Ed ora stai morendo mentre tremi sul cemento

Tu mi hai difeso da una vita, adesso ti difendo

Ti prometto che finché 'sto cuore batte in petto

Il tuo respiro vero sarà dentro ogni mio testo

Tu c’eri quando tutti mi hanno abbandonato

Tu c’eri quando il mondo mi ha da sempre odiato

Tu mi hai difeso, hai colto un sogno e me lo hai dato

È ineffabile il sapore di ogni nuovo bacio

Mi porti la tempesta, mi porti la quiete

Fai bere luce al cuore che di te c’ha sete

Tu sei diversa dalla gente, diversa, lo sai

Tu sei l’unica che non mi tradirà mai

Första gången jag såg dig minns jag det väl, jag var ett barn

Du rörde mig, jag blev genast andfådd

Jag ska vara uppenbar, men jag svär, jag gör inte narr av dig

Jag trodde aldrig att jag skulle följa din väg

Kommer du ihåg när du väntade på mig utanför skolan?

Jag med blåmärken och du i tårar frågade: "Igen?"

När jag en dag sa: "Hjälp mig att hitta mig"

Du kramade mig och du sa till mig: "Förlora dig själv"

Du gav mig din första kyss den där regniga dagen

När hon sa med ögonen: "Du har fel"

Du nådde mig som en blixt på en droppe

Och på asfalten samlade du mina bitar andedräkt

Och du var där när mamma skulle lämna mig

Det året på sjukhuset som jag tillbringade bakom gråten

Hur många förhoppningar jag höll hårt i min hand

Jag, Ricky och Grazy gillar blommor i ett glassfält

Jag drömmer fortfarande om min fars matta och kalla ögon

De där morfinögonen, det där femtonde sjukhuset

Du väntade på att jag utanför skulle leda mig in i styrkan

Med våld tog du mig bort från det onda

Du var där när alla övergav mig

Du var där när världen alltid har hat mig

Du försvarade mig, du fångade en dröm och du gav den till mig

Smaken av varje ny kyss är obeskrivlig

Du ger mig stormen, du gör mig tyst

Ge ljus åt hjärtat som törstar efter dig

Du är annorlunda än människor, du vet

Du är den enda som aldrig kommer att förråda mig

Jag transkriberade texter för att ha klar himmel

Och jag beundrade dem som lyckades skrika sin smärta åt dig

Jag tog en penna för att ge dig de första trevliga verserna

Nu, tjugo år gamla, älskar vi verkligen:

Evig ögonblick av eld, tiden fryser

Mitt hjärta dansar med ditt och själen längtar

Den stiger sakta mot den lila himlen

För att gå med i din är vi en

Med dig flyger vi och lär oss sedan färgernas ljud

Du säger: "Live" när omvärlden ropar: "Dö"

Jag vet knappt förklara känslan för dig

Du är det plötsliga paradiset för dem som dödades inuti

Och hur många gånger har jag dött, hur många gånger, kärlek?

Och hur många fåror du täckte på ryggen, älskling

Och du blir också knivhuggen, du också av dem

Till mig dolkar av orättvisa, till er gulddolkar

Och nu dör du medan du skakar på betongen

Du har försvarat mig i en livstid, nu försvarar jag dig

Jag lovar dig det så länge detta hjärta slår i mitt bröst

Din sanna andetag kommer att finnas i alla mina texter

Du var där när alla övergav mig

Du var där när världen alltid har hat mig

Du försvarade mig, du fångade en dröm och du gav den till mig

Smaken av varje ny kyss är obeskrivlig

Du ger mig stormen, du gör mig tyst

Ge ljus åt hjärtat som törstar efter dig

Du är annorlunda än människor, du vet

Du är den enda som aldrig kommer att förråda mig