Abgrund - Mortis, Marteria & Peter Boateng

Zu wenig Schlaf, zu viel von zu vielem

Viel zu wenig Platz, zu wenig Spielraum für Spielchen

Hier geht es aus Prinzip um Prinzipien

Der Klügere gibt nach, doch gibt sich niemals zufrieden

Die fetten Jahre waren umsonst

Langsam aber sicher stürzt in sich das Kartenhaus zusammen

Geduld ist eine Tugend, aber wartet man zu lang'

Verliert man seine Jugend und bezahlt mit seinem Verstand

Der Moment, um alles falsch zu machen

Vor nichts halt zu machen, keine halben Sachen, einfach fallen lassen

Pack' meine Reisetasche und schnür' mir meine Schuh

Und dann lauf' ich los, denn Gründe gibt’s genug

Wir sind lachend auf dem Sprung

Richtung Abgrund

Die Sonne strahlt am Horizont

Mal schau’n, wie weit wir kommen

Geh' raus auf die Strasse, Beat an, Spaziergang

Tauch' ab in die Stadt, halt' meine Luft an, Tiefgang, weil alles passier’n kann

Wo bleibt die Prophezeiung?

Kohle verdienen für die Ofenheizung

Mein Leben ist wie Surfen auf einer S-Bahn, mal mit und mal ohne Entgleisung

Mein Blick geht nach oben, doch ich denke an Abgrund

Dieses Leben ist wie der Typ auf meinem T Shirt: Taktloss

Machtlos, die Zeit macht mich arm, brauch' keinen Reiseplan

Schlaf' sowieso ein in der Bahn, komm' gegen diese endlosen Weiten nicht an

Diese endlosen Schleifen reißen nicht auf

Schreib' alles auf

Schreib' neun Monate lang direkt aus mei’m Bauch

Nichts, was mich aufhält, nichts, was mich zurückwirft

Aus mir selbst raus in die Welt, wenn innerlich ein Stück stirbt

Vertrau' nur mir selbst, Reise ins Ich

Frauen und Geld, Scheinwerferlicht

Überhol' über rot auf dem Beifahrersitz

Hab' das Scheitern im Griff, alles bleibt, wie es ist

Nas hatte recht, life is a bitch

Parties, Stress, Geist voller Gift

Wenn du hart fällst, bist du nur einer von vielen, egal wie einsam man ist

Nur ein kleiner Schritt, lass die Turnschuhe schweben

Immer weiter ins Nichts, kein zurück, Sturzflug ins Leben

Wir sind lachend auf dem Sprung

Richtung Abgrund

Die Sonne strahlt am Horizont

Mal schau’n, wie weit wir kommen

För lite sömn, för mycket av för mycket

Alldeles för lite utrymme, inte tillräckligt med plats för spel

Det här är principen om principer

De klokare ger efter, men blir aldrig nöjda

De feta åren var förgäves

Sakta men säkert rasar korthuset

Tålamod är en dygd, men om du väntar för länge'

Du förlorar din ungdom och betalar med ditt förstånd

Ögonblicket att göra allt fel

Stanna inte vid någonting, gör inte saker i halvor, släpp bara taget

Packar resväskan och snör på mig skorna

Och så börjar jag springa, för det finns skäl nog

Vi skrattar på språng

mot avgrunden

Solen skiner vid horisonten

Låt oss se hur långt vi kan komma

Gå ut på gatan, slå på, gå

Dyk in i staden, håll andan, dra, för allt kan hända

Var är profetian?

Tjäna kol för kaminuppvärmning

Mitt liv är som att surfa på en S-Bahn, ibland med och ibland utan urspårning

Min blick går upp, men jag tänker på en avgrund

Det här livet är som killen på min tröja: Taktlös

Maktlös, tiden gör mig fattig, behöver ingen resplan

Somna på tåget ändå, stöt inte på dessa oändliga vidder

Dessa ändlösa slingor går inte sönder

Skriv ner allt

Skriv direkt från min mage i nio månader

Inget stoppar mig, inget som kastar mig tillbaka

Ut ur mig själv ut i världen när en bit dör inuti

Lita bara på mig själv, resa in i mig själv

Kvinnor och pengar, strålkastare

Kör om rött på passagerarsätet

Ha misslyckande under kontroll, allt förblir som det är

Nas hade rätt, livet är en bitch

Fester, stress, sinnet fullt av gift

När du faller hårt är du bara en av många, oavsett hur ensam du är

Bara ett litet steg, låt sneakersna flyta

Allt längre in i intet, ingen återvändo, fördjupad i livet

Vi skrattar på språng

mot avgrunden

Solen skiner vid horisonten

Låt oss se hur långt vi kan komma