Seamus O'Brien - Marley's Ghost

How sweet is the smile of the beautiful morn'

As it peeps through the curtain of night.

And the song of the nightingale singing her tune

And the stars seem to shine with delight.

All nature now lingers in silent repose

And the sweet smell of summer has gone.

And I sit and I wonder if Seamus now knows

How sad and unhappy I am?

(Chorus:)

Oh, Seamus O’Brien, why don’t you come home?

Sure you don’t know how happy I’d be!

I’ve got one darling wish and it is that you’ll come

And forever be happy with me.

I’ll smile when you smile and I’ll weep when you weep,

And I’ll give you a kiss for a kiss.

And all the fond vows that I make you I’ll keep

And what more can I offer but this?

Does the sea have such bright and such beautiful charms

That your heart will not leave it for me?

Oh, why did I let you get out of my arms,

A bird that was caged and is free?

(Chorus)

Oh, Seamus O’Brien I’m loving you yet

With a heart that is trusting and kind.

It was you who first won it and can you forget

For the love of another you’d find?

But if you should break it with sorrow and pain

Sure I’ll then have a duty to do,

Just bring it to me and I’ll mend it again

And give it, dear Seamus, to you.

(Chorus)

Hur sött är leendet från den vackra morgonen

När det kikar genom nattens ridå.

Och näktergalens sång som sjunger hennes låt

Och stjärnorna verkar lysa av förtjusning.

Hela naturen dröjer nu kvar i tyst vila

Och den söta doften av sommar har försvunnit.

Och jag sitter och undrar om Seamus vet det nu

Hur ledsen och olycklig är jag?

(Kör:)

Åh, Seamus O'Brien, varför kommer du inte hem?

Visst, du vet inte hur glad jag skulle bli!

Jag har en älskling och det är att du kommer

Och för alltid vara nöjd med mig.

Jag kommer att le när du ler och jag kommer att gråta när du gråter,

Och jag ska ge dig en puss för en kyss.

Och alla de förtjusta löften som jag ger dig ska jag hålla

Och vad mer kan jag erbjuda än det här?

Har havet så ljusa och så vackra charmar

Att ditt hjärta inte lämnar det åt mig?

Åh, varför lät jag dig komma ur mina armar,

En fågel som satt i bur och är fri?

(Kör)

Åh, Seamus O'Brien, jag älskar dig ännu

Med ett hjärta som är förtroendefullt och snällt.

Det var du som först vann och kan du glömma

För någon annans kärlek skulle du hitta?

Men om du skulle bryta det med sorg och smärta

Visst har jag då en plikt att göra,

Ta bara med den till mig så fixar jag den igen

Och ge det, kära Seamus, till dig.

(Kör)