Herr von Ribbeck auf Ribbeck - Junge Dichter und Denker

Herr von Ribbeck auf Ribbeck

Herr von Ribbeck auf Ribbeck

Herr von Ribbeck auf Ribbeck

Auf Ribbeck auf Ribbeck

Herr von Ribbeck auf Ribbeck

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Und kam die goldene Herbsteszeit

Und die Birnen leuchteten weit und breit

Da stopfte, wenn’s Mittags vom Turme scholl

Der von Ribbeck sich beide Taschen voll

Und kam in Pantinen ein Junge daher

So rief er: «Junge, wiste 'ne Beer?»

Und kam ein Mädchen, so rief er: «Lütt Dirn

Kumm man röwer, ick hebb 'ne Birn.»

So ging es viel Jahre, bis lobesam

Der von Ribbeck auf Ribbeck zu sterben kam

Er fühlte sein Ende.

's war Herbsteszeit

Wieder lachten die Birnen weit und breit;

Da sagte von Ribbeck: «Ich scheide nun ab

Legt mir eine Birne mit ins Grab.»

Und drei Tage drauf, aus dem Doppeldachhaus

Trugen von Ribbeck sie hinaus

Alle Bauern und Büdner mit Feiergesicht

Sangen «Jesus meine Zuversicht»

Und die Kinder klagten, das Herze schwer:

«He is dod nu.

Wer giwt uns nu 'ne Beer?»

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

So klagten die Kinder.

Das war nicht recht —

Ach, sie kannten den alten Ribbeck schlecht;

Der neue freilich, der knausert und spart

Hält Park und Birnbaum strenge verwahrt

Aber der alte, vorahnend schon

Und voll Mißtraun gegen den eigenen Sohn

Der wußte genau, was er damals tat

Als um eine Birn' ins Grab er bat

Und im dritten Jahr aus dem stillen Haus

Ein Birnbaumsprößling sproßt heraus

Und die Jahre gingen wohl auf und ab

Längst wölbt sich ein Birnbaum über dem Grab

Und in der goldenen Herbsteszeit

Leuchtet’s wieder weit und breit

Und kommt ein Jung' übern Kirchhof her

So flüstert's im Baume: «Wiste 'ne Beer?»

Und kommt ein Mädel, so flüstert's: «Lütt Dirn

Kumm man röwer, ick heb' 'ne Birn.»

So spendet Segen noch immer die Hand

Des von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland

Ein Birnbaum in seinem Garten stand

Herr von Ribbeck på Ribbeck

Herr von Ribbeck på Ribbeck

Herr von Ribbeck på Ribbeck

På Ribbeck på Ribbeck

Herr von Ribbeck på Ribbeck

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Och den gyllene hösttiden kom

Och lökarna lyste vida omkring

Där förbannat när det ljöd från tornet vid middagstid

Ribbecks fickor är fulla

Och med kom en pojke i tofflor

Så han ringde: "Pojke, vill du ha en öl?"

Och när en flicka kom, ropade han: «Lütt Dirn

Om du kommer närmare så hämtar jag ett päron."

Det gick så här i många år, tills det var lovvärt

Som kom att dö från Ribbeck på Ribbeck

Han kände sitt slut.

Det var hösttid

Åter skrattade päronen vida omkring;

Von Ribbeck sa: "Jag går i pension nu

Lägg ett päron i min grav med mig."

Och tre dagar senare, från dubbeltakshuset

Von Ribbeck utförde dem

Alla bönder och Büdner med ett festansikte

Sjöng "Jesus mitt självförtroende"

Och barnen klagade, deras hjärtan var tunga:

«Han är dod nu.

Vem ska ge oss en öl nu?"

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Så barnen klagade.

Det var inte rätt -

Åh, de kände inte gamla Ribbeck väl;

Den nya förstås som snålar och sparar

Håller park och päronträd strikt bevakade

Men gubben väntar redan

Och full av misstro mot sin egen son

Han visste precis vad han gjorde då

När han bad om ett päron i graven

Och tredje året från det tysta huset

En päronträd groddar ut

Och åren verkar ha gått upp och ner

Ett päronträd har länge välvt sig över graven

Och i den gyllene höstsäsongen

Det lyser igen vida omkring

Och en pojke kommer över kyrkogården

Det är så det viskar i trädet: "Vill du ha en öl?"

Och när en tjej kommer, viskar hon: «Lütt Dirn

Om du kommer närmare, så lyfter jag ett päron."

Så välsignelse ger fortfarande handen

Det av Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård

Herr von Ribbeck på Ribbeck i Havelland

Det fanns ett päronträd i hans trädgård