Heidenröslein - Junge Dichter und Denker

Sah ein Knab ein Röslein stehn

Röslein auf der Heiden

War so jung und morgenschön

Lief er schnell, es nah zu sehn

Sah’s mit vielen Freuden

Röslein, Röslein, Röslein rot

Röslein auf der Heiden

Knabe sprach: «Ich breche dich

Röslein auf der Heiden!»

Röslein sprach: «Ich steche dich

Dass du ewig denkst an mich

Und ich will’s nicht leiden.»

Röslein, Röslein, Röslein rot

Röslein auf der Heiden

Und der wilde Knabe brach

's Röslein auf der Heiden;

Röslein wehrte sich und stach

Half ihm doch kein Weh und Ach

Musst es eben leiden

Röslein, Röslein, Röslein rot

Röslein auf der Heiden

En pojke såg en liten ros

Liten ros på heden

Var så ung och vacker på morgonen

Han sprang snabbt för att se den på nära håll

Såg den med stor glädje

Liten ros, liten ros, liten rosröd

Liten ros på heden

Pojken sa: «Jag kommer att knäcka dig

Röslein på hedningarna!»

Röslein talade: «Jag ska hugga dig

Att du tänker på mig för alltid

Och jag vill inte lida det."

Liten ros, liten ros, liten rosröd

Liten ros på heden

Och den vilde pojken bröt

's lilla ros på hedningarna;

Röslein slog tillbaka och knivhögg

Men ingen ve och oj hjälpte honom

Du måste bara lida

Liten ros, liten ros, liten rosröd

Liten ros på heden