Belsazar - Junge Dichter und Denker

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Die Mitternacht zog näher schon

In stiller Ruh' lag Babylon

Nur oben in des Königs Schloss

Da flackert’s, da lärmt des Königs Tross

Dort oben in dem Königssaal

Belsazar hielt sein Königsmahl

Die Knechte saßen in schimmernden Reih’n

Und leerten die Becher mit funkelndem Wein

Es klirrten die Becher, es jauchzten die Knecht'

So klang es dem störrigen Könige recht

Des Königs Wangen leuchten Glut

Im Wein erwuchs ihm kecker Mut

Und blindlings reißt der Mut ihn fort

Und er lästert die Gottheit mit sündigem Wort

Und er brüstet sich frech, und lästert wild

Der Knechtenschar ihm Beifall brüllt

Der König rief mit stolzem Blick

Der Diener eilt und kehrt zurück

Er trug viel gülden Gerät auf dem Haupt

Das war aus dem Tempel Jehovahs geraubt

Und der König ergriff mit frevler Hand

Einen heiligen Becher, gefüllt bis am Rand

Und er leert ihn hastig bis auf den Grund

Und rufet laut mit schäumendem Mund:

«Jehovah!

Dir künd ich auf ewig Hohn —

Ich bin der König von Babylon!»

Doch kaum das grause Wort verklang

Dem König ward’s heimlich im Busen bang

Das gellende Lachen verstummte zumal;

Es wurde leichenstill im Saal

Und sieh!

und sieh!

An weißer Wand

Da kam’s hervor wie Menschenhand!

Und schrieb, und schrieb an weißer Wand

Buchstaben von Feuer, und schrieb und schwand

Der König stieren Blicks da saß

Mit schlotternden Knien und totenblass

Die Knechtenschar saß kalt durchgraut

Und saß gar still, gab keinen Laut

Die Magier kamen, doch keiner verstand

Zu deuten die Flammenschrift an der Wand

Belsazar ward aber in selbiger Nacht

Von seinen Knechten umgebracht

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Midnatt närmade sig

Babylon låg i lugn vila

Bara uppe i kungens slott

Där flimrar det, där låter kungens bagage

Där uppe i kungens sal

Belsassar höll sin kungliga måltid

Tjänstefolket satt i skimrande rader

Och tömde kopparna med mousserande vin

Bägarna skramlade, tjänarna jublade

Så det lät rätt för den envise kungen

Kungens kinder lyser av glöd

I vinet växte han djärvt mod

Och blint mod bär bort honom

Och han hädar gudomen med syndigt ord

Och han skryter djärvt och hädar vilt

Skaran av tjänare vrålar applåder åt honom

ropade kungen med en stolt blick

Betjänten skyndar sig och återvänder

Han bar många gyllene redskap på sitt huvud

Det stals från Jehovas tempel

Och kungen grep tag med en ond hand

En helig bägare fylld till brädden

Och han tömmer den hastigt till botten

Och ropar högt med skummande mun:

"Jehova!

Jag förkunnar hån för dig för alltid—

Jag är kungen av Babylon!"

Men det fruktansvärda ordet hade knappt dött bort

Kungen var i hemlighet orolig i sin barm

Det genomträngande skrattet tystnade;

Det blev knäpptyst i hallen

Och titta!

och titta!

På en vit vägg

Sedan kom det ut som en människohand!

Och skrev och skrev på en vit vägg

eldbrev och skrev och bleknade

Kungen satt där med en tom blick

Med skakande knän och dödsblek

Skaran av tjänare satt kall och grå

Och satt väldigt stilla, gjorde inget ljud

Magikerna kom, men ingen förstod

Tolka den flammande skriften på väggen

Men Belsassar föddes samma natt

Dödad av sina tjänare

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!

Bel-sar-zar!