Jaska ja Eetu ja Eikka - Juha Vainio

Oli Jaska ja Eetu ja Eikka,

oli ravintola musikantti kukin.

Ja ne saapuivat kun oli keikka

vaikka viereltä naisen tai mukin.

Aina kuukauden päästä ne lähti.

Uusi hotelli jo odotteli heitä.

Hyvä bändi on kuppilan tähti,

jos ei soittaja taitoaan peitä.

Ja kun soittaja laulunsa lykkää,

se on näin joka ainoa keikka.

Sitä kansalle mistä se tykkää,

sanoo Jaska ja Eetu ja Eikka.

Muut kun juhli ja ryyppäsi hyvin,

teki töitä tämä pelimanni remmi.

Oli laulujen päämäärä syvin:

Nauti hetkestä, tanssi ja lemmi.

Joku tarjosi pojille grogin.

Toinen luuli, että nyt jo meni kunto.

Mutta siinä on juuri se jokin,

pysyy soittajan sormissa tunto.

Ja kun soittaja laulunsa lykkää,

se on näin joka ainoa keikka.

Sitä kansalle mistä se tykkää,

sanoo Jaska ja Eetu ja Eikka.

Sitten alkoivat vuodet niin pahat.

Levysoitin teki orkesterin töitä.

Liekkö loppuneet ruokalan rahat,

kun sai soittajat tiukata vöitä.

Eivät Jaska ja Eetu ja Eikka

enää kapakassa soita säveleitä.

Mutta on eräs kiistaton seikka:

Kansa tahtoisi kuunnella heitä.

Det var Jaska och Eetu och Eikka,

var en restaurangmusiker var.

Och de kom när det var en spelning

även bredvid en kvinna eller en mugg.

De lämnade alltid efter en månad.

Det nya hotellet väntade redan på dem.

Ett bra band är cupens stjärna,

om spelaren inte täcker sin skicklighet.

Och när sångaren skjuter upp sin sång,

det är så här varenda spelning.

För folket vad de gillar,

säger Jaska och Eetu och Eikka.

Medan andra firade och drack gott,

denna pelimanni stringtrosa fungerade.

Var målet med låtarnas djupaste:

Njut av stunden, dansa och klappa.

Någon erbjöd pojkarna grogg.

Den andra tyckte att det var bra nu.

Men det är bara det där,

känslan finns kvar i fingrarna på den som ringer.

Och när sångaren skjuter upp sin sång,

det är så här varenda spelning.

För folket vad de gillar,

säger Jaska och Eetu och Eikka.

Sedan började åren så dåligt.

Skivspelaren gjorde orkesterns arbete.

Har du slut på matsalspengar,

när jag fick de som ringde att dra åt svältarna.

Inte Jaska och Eetu och Eikka

inte längre spela låtar i kapakan.

Men det finns ett obestridligt faktum:

Folket skulle vilja lyssna på dem.