Ei ole Kööpenhamina kuin ennen - Juha Vainio

Ei ole Kööpenhamina kuin ennen,

Mieltä kiehtova ja syntinen.

Ei ole Kööpenhamina kuin ennen,

Jälkeen vuosikym- men- ten.

Kanootista ahteriin mä joskus siellä jäin,

Taisi olla vuosi viiskytkuus.

Ja Hakkaraisen Masan krouvin ovensuussa näin.

Tivolista kaikui musta blues.

Mä olin nuori kuten oli Hakkarainenkin,

Ja nuorelta niin näytti Hakkaraisen nainenkin.

Se haki kaverin,

Sain seuraa minäkin.

On siitä aikaa mennyt ikuisuus.

Vaikkei meillä rahaa ollut juuri ollenkaan,

Hakkaraisen ulosmaksu vain.

Mut' silläkin sai jonkin kerran naisen nauramaan,

Kunnes tuli vuoro rikkaimpain.

Ja kujalle kun kuhmu päässä meidät kannettiin,

Niin Hakkaraisen kanssa ymmärtää näin annettiin:

«Kun tullaan takaisin,

On rahaa meilläkin!»

Mut' monta vuotta oottaa sitä sain.

Rahaa tässä tehty on ja vähän töitäkin,

Kohta lienee aika eläkkeen.

Kun Hakkaraisen Masan vuosi sitten tapasin,

Niin se sanoi: «Mennään Köpikseen!»

Mä iskin tiskiin luottokortit, Masa rahansa.

Me luultiin, että näillähän saa mitä tahansa.

Mut' yö Nyhavenin,

Köpenhamn är inte som det brukade vara,

Sinnande och syndigt.

Köpenhamn är inte som det brukade vara,

Efter decennier.

Från kanoten till aktern stannade jag ibland där,

Det måste ha varit ett år av vispning.

Och Hakkarainen Masa hukade i dörröppningen så här.

Svart blues ekade från Tivoli.

Jag var ung, liksom Hakkarainen,

Och det var så Hakkarain-kvinnan såg ung ut.

Det hämtade en vän,

Jag gick också med.

Det har varit en evighet sedan dess.

Även om vi nästan inte hade några pengar,

Endast Hakkarines utbetalning.

Men även det fick en kvinna att skratta en gång,

Tills det var de rikastes tur.

Och till gränden när vi bars med en bula på huvudet,

Så med Hakkarainen förstod man att:

"När vi kommer tillbaka,

Vi har pengar också!»

Men efter många års väntan fick jag det.

Pengar har tjänats här och en del arbete också,

Det är snart dags för pensionering.

När jag träffade Hakkarainen Masa för ett år sedan,

Så det stod: "Låt oss åka till Köpis!"

Jag lade kreditkorten på disken, Masa hans pengar.

Vi trodde att du kunde få vad som helst med dessa.

Men natten av Nyhaven,