Dure de la feuille - Dranem, Georgius

Le notaire de Saint-Malo

Voudrait bien marier sa fille

Mais elle sourde comme un pot

A part ça elle est gentille.

Il l’a fait venir à Paris

Dans un tas de soirées mondaines.

Elle n’a pas pu trouver de mari,

Le notaire a de la peine

D’autant plus qu' derrière un rideau

Il entendit certains propos

Tenus par quelques gigolos

Qui parlaient d' sa fille en ces mots:

Elle sent bon le chèvrefeuille

Tout ça c’est bien, fort bien, très bien

Hélas elle est dure de la feuille

Elle n’entend rien, mais rien de rien.

Si ses toilettes la distinguent

Et si on désire lui faire un compliment

Faut gueuler car elle est sourdingue

Et on s’enroue immédiatement.

Faut gueuler car elle est sourdingue

Et on s’enroue immédiatement.

Ah c’est dommage: elle est charmante…

— Vous êtes bien jolie, BIEN JOLIE !

— Au lit?

Qu’est-ce que vous voulez faire au lit?

— Non, je dis: Jolie, avec votre grand chapeau !

— Un grand chameau?

Où voyez-vous un grand chameau?

— Mais non: Votre chapeau, garni de dentelles !

— Un chameau dans un nid d’hirondelles?

Mais vous êtes fou !

Pauvre fille, elle n’a rien compris.

Alors rideau…

Le notaire de Saint-Malo

A vu des docteurs célèbres.

L’un d’entre eux, un vrai rigolo,

Lui a dit: Dans les ténèbres,

Tirez un coup de feu en l’air

Pour lui ouvrir la trompe d’Eustache.

Le soir, muni de son revolver,

Dans sa chambre v’là qu’il se cache.

Il tire trois balles dans le plafond

Il a cassé la suspension,

Fendu la glace du grand salon.

Elle a souillé son pantalon.

Elle sent bon le chèvrefeuille

Tout ça c’est bien, fort bien, très bien

Elle est toujours dure de la feuille

Elle n’entend rien, mais rien de rien.

Elle est devenue plus malingre

Elle a de l’entérite depuis cet accident

Et comme elle est toujours sourdingue

Ça donne quelque chose de charmant

Et comme elle est toujours sourdingue

Ça donne quelque chose de charmant.

— Alors, vous avez eu peur?

PEUR !

Je dis: VOUS AVEZ EU PEUR?

— Non merci: pas de beurre.

Ça fait grossir.

— (Ah oui, y a rien à faire…) Et l’oreille?

Toujours BOUCHEE?

— Il passe tous les matins.

— Quoi?

— Le boucher: il passe tous les matins

Oh, pauvre fille: elle n’a encore rien compris.

Allons !

Rideau…

Elle a trouvé, c’n’est pas trop tôt,

Un mari de complaisance

Un jeune homme qui n’est pas très beau

Et muet depuis sa naissance.

Il ne lui dit jamais un mot

Elle ne répond pas une parole

Ça donne de très jolis tableaux

Le soir au lit, c’est croquignole

Elle n’entend rien, mais rien du tout

Quand il remplit ses devoirs d'époux

Mais il est muet, il n’est pas mou

Elle se réveille mère à chaque coup.

Elle a douze gosses sans qu’elle le veuille

Tous les douze gueulent comme des putois

Car ils sont tous durs de la feuille

Et ils parlent tous à la fois.

Quand l' père se fâche, ça le distingue

Il ouvre la bouche mais il n’en sort que du vent

Le muet engueulant les sourdingues

Ça donne quelque chose de marrant

Le muet engueulant les sourdingues

Ça donne quelque chose de marrant.

Notarien i Saint-Malo

Skulle vilja gifta sig med sin dotter

Men hon är döv som en gryta

I övrigt är hon trevlig.

Han tog med henne till Paris

På många sociala fester.

Hon kunde inte hitta en man,

Notarien har problem

Speciellt sedan bakom en gardin

Han hörde lite prat

Hålls av några gigolos

Vem talade om sin dotter med dessa ord:

Hon luktar kaprifol

Allt som är bra, mycket bra, mycket bra

Tyvärr är hon tuff från lakan

Hon hör ingenting, men ingenting alls.

Om hennes toalett skiljer henne åt

Och om du vill ge honom en komplimang

Du måste skrika för att hon är döv

Och vi blir hesa direkt.

Du måste skrika för att hon är döv

Och vi blir hesa direkt.

Åh, det är synd: hon är charmig...

"Du är väldigt vacker, VÄLDIGT VÄNLIG!"

- I sängen?

Vad vill du göra i sängen?

"Nej, säger jag: Snyggt, med din stora hatt!"

"En stor kamel?"

Var ser du en stor kamel?

— Men nej: Din hatt, putsad med spetsar!

"En kamel i ett svalbo?"

Men du är galen!

Stackars flicka, hon förstod ingenting.

Så gardin...

Notarien i Saint-Malo

Såg kända läkare.

En av dem, en riktig joker,

Sa till honom: I mörkret,

Skjut ett skott i luften

För att öppna sitt Eustachian-rör.

På kvällen, beväpnad med sin revolver,

I hans rum är det där han gömmer sig.

Han skjuter tre kulor i taket

Han bröt upphängningen,

Dela glaset i det stora vardagsrummet.

Hon smutsade ner hans byxor.

Hon luktar kaprifol

Allt som är bra, mycket bra, mycket bra

Hon är fortfarande hård utanför lakanet

Hon hör ingenting, men ingenting alls.

Hon blev mer sjuk

Hon har haft enterit sedan olyckan.

Och hur hon alltid är döv

Det ger något härligt

Och hur hon alltid är döv

Det ger något charmigt.

"Så du var rädd?"

RÄDDA!

Jag säger: VAR DU RÄDD?

"Nej tack: inget smör."

Det gör dig tjock.

— (Ah ja, det finns inget att göra...) Och örat?

Fortfarande TAPPAD?

"Han kommer förbi varje morgon.

- Vad?

— Slaktaren: han kommer förbi varje morgon

Åh, stackars flicka: hon har inte förstått någonting än.

Nu går vi !

Ridå…

Hon upptäckte att det inte är för tidigt,

En bekvämlighets make

En ung man som inte är särskilt snygg

Och stum sedan födseln.

Han säger aldrig ett ord till henne

Hon svarar inte ett ord

Det ger väldigt fina tavlor

På natten i sängen är det croquignole

Hon hör ingenting, men ingenting alls

När han fullgör sina plikter som man

Men han är dum, han är inte mjuk

Hon väcker mamma varje gång.

Hon har tolv barn utan att hon vill det

Alla tolv skriker som skunks

För de är alla hårda utanför lakanet

Och alla pratar på en gång.

När pappan blir arg skiljer det honom åt

Han öppnar munnen men bara vind kommer ut

Det dumma skriker på de döva

Det ger något roligt

Det dumma skriker på de döva

Det ger något roligt.