On l'appelait Fleur de Fortifs - Georgius

Entre Malakoff et Saint-Ouen

Il y avait une pauvre bicoque

Où c’qu’habitait une fille de rien

Qu’avait des allures équivoques

La malheureuse avait seize ans

Elle n’avait plus ses père'z'et mère'z

Et, pour manger convenablement

Elle vendait des fleurs au cimetière

Et puis, le soir, elle vendait son corps

Pour s’acheter une côtelette de porc

On l’appelait Fleur-des-Fortifs

A cause qu’elle avait l’air chétif

Elle avait l'œil rébarbatif

Et f’sait l’amour en collectif

Quand on pense à tous ces oisifs

Qu’ont des bagues et des pendentifs

Y a de quoi s’arracher les tifs

Y a pas d’autre qualificatif, tif tif

Hop là !

Un soir, près de l’usine à gaz

Elle rêvait de mille tendresses

Avec un gars qui f’rait du jazz

Et qui lui f’rait vibrer la caisse

Elle aperçut un vieux vieillard

-Les vieillards ne sont jamais jeunes-

Qui la suivait dans le brouillard

A l’heure où c’que les riches déjeunent

«Que voulez-vous ?»

qu’elle lui cria

Le vieux vieillard lui dit comme ça

«On t’appelle Fleur-des-Fortifs

Fais un arrêt facultatif

Nous allons prendre l’apéritif

Je le paierai, je n' suis pas juif

J' suis vieux, mais je suis sensitif

Je rêve de petits trucs lascifs

Si tu m' fais du superlatif

Je te paierai double tarif, rif rif»

Mais elle poussa de grands cris

En reconnaissant son grand-père

«Arrière, cochonnet !»

qu’elle lui dit

Et il fit cinq, six bonds en arrière

Et, dans un sursaut de dégoût

Il s'étrangla avec sa barbe

Y se j’ta son corps dans l'égout

Tandis qu’elle s' pendait à un «arbe»

Comme quoi, y a toujours de l’honneur

Où c’qu’il y a du sens et du cœur

On l’appelait Fleur-des-Fortifs

Elle repose dessous un massif

De rhododendrons maladifs

Où l' rossignol chante, pensif

«C'est l’Etat le grand responsif

Qui laisse les filles vendre leur rosbif»

Et le merle répond, plaintif

«Tout ça, c’est bien emmerlatif !

tif tif»

Mellan Malakoff och Saint-Ouen

Det fanns en stackars hydda

Där en värdelös tjej bodde

Det hade tvetydiga takter

Den olyckliga var sexton

Hon hade inte längre sin far'z' och mother'z

Och att äta ordentligt

Hon sålde blommor på kyrkogården

Och så på kvällen sålde hon sin kropp

Att köpa en fläskkotlett

Det kallades Fleur-des-Fortifs

För hon såg ynklig ut

Hon hade ett förbjudande öga

Och älska kollektivt

När du tänker på alla de där lediga

Vad har ringar och hängen

Det finns tillräckligt för att riva tifs

Det finns inget annat kval, tif tif

Hallå där!

En natt nära gasverket

Hon drömde om tusen ömhet

Med en kille som skulle göra jazz

Och vem skulle få honom att vibrera lådan

Hon såg en gammal man

-Gamla män är aldrig unga-

Som följde efter henne i dimman

I en tid då de rika äter lunch

"Vad vill du ?"

skrek hon åt honom

Den gamle mannen sa till honom så här

"Vi kallar dig Fleur-des-Fortifs

Gör ett valfritt stopp

Vi ska ta en aperitif

Jag betalar det, jag är inte jude

Jag är gammal, men jag är känslig

Jag drömmer om elaka småsaker

Om du gör mig till superlativ

Jag betalar dig dubbelt pris, rif rif"

Men hon grät högt

Att känna igen sin farfar

"Tillbaka, smågris!"

som hon berättade för honom

Och han tog fem, sex steg bakåt

Och i en flämtning av avsky

Han kvävdes i skägget

Y se j'ta hans kropp i avloppet

När hon hängde i ett "träd"

Som vad, det finns alltid heder

Där det finns mening och hjärta

Det kallades Fleur-des-Fortifs

Hon vilar under en klump

Sjuka Rhododendron

Där näktergalen sjunger, fundersam

– Det är staten som är det stora ansvaret

Vem låter tjejerna sälja sin rostbiff”

Och koltrasten svarar klagande

"Allt det där är så tråkigt!

tif tif»