Laului ja arpii - Aste, Efu

Onks tää sitä taiteilijaelämää

Ku ensiavust herätään nenä ja kädet levällään

Mit-mit-mitä meilt vaaditaa

Eksyneit lapsia aikuisten maailmas

Se kertoo meiningistä crimesta

Efun kanssa tutustuttiin kesken joukkoflaidista

Seistiin omil jaloil, harmi vaan et tyhjän pääl

Kriminaalihuollon kriisiryhmästä

Nuorten asemilt, lähiöist ja lastareilt

Skidisti kieroonkasvaneit kaupungin kasvattei

Tai sama se on mistä mä oon kotosin

Ku samanlaisii porukoita löytyy joka kolkasta

En väitä etten ois vaihtamas päivääkään

En pysty palaamaan takas siks elän näin tänään

Opin läksyni, ehkä se on tervettä

Mun ei tarvi enää todistella mitään kellekään

Sä tiedät mitä se on, mä tiedän mitä se on

Ja tähän ikään nähny riittävästi sitä menoo

Mä en palaa takas sinne, eikä sun tarvikaan

Ne ajat elää enää lauluis ja arvissa

Ne sanoo et on helppo kasvaa nuorena Suomes

Uutisankkuri hymyili leveesti Huomenta Suomes

Rimaa korotetaan, mitä sulta odotetaan

Munlaisist venattiin, et ne nuorena kuolee

Kovat kädet, lyhyet hermot

Mitä se kertoo, mulle kerrottii vaa se mitä mä en oo

En selviytyjä tai menestyjä

En yhtään mitään, mutten paennu sitä, juoksijat pakenee yhä

Liian syväl, etin kättä mihin tarttua

Otin muutoksen, ne tarjos tuomioo tai arkkua

Mut mä en leveile vaik tiedän miten satuttaa

Niin kädet on nyrkis taskus, on tarpeeks mitä katua

Taistellu pään sisäl, mä en haluu yhtään lisää

Soita suuta miten haluut, mä en kuule yhtään mitään

En yhtään mitään, eilinen sai jäädä

Tänään täällä, ne oli vääräs, mää selviydyin

Sä tiedät mitä se on, mä tiedän mitä se on

Ja tähän ikään nähny riittävästi sitä menoo

Mä en palaa takas sinne, eikä sun tarvikaan

Ne ajat elää enää lauluis ja arvissa

Ku katon itteeni peilistä

Alkaa naamas näkyä jo aika monta eilistä

Hei, tää ei enää taida olla leikkiä

Mut sitä saa mitä tilaa

Sä tiedät mitä se on, mä tiedän mitä se on

Ja tähän ikään nähny riittävästi sitä menoo

Mä en palaa takas sinne, eikä sun tarvikaan

Ne ajat elää enää lauluis ja arvissa

Det här är en konstnärs liv

När första hjälpen väcks med näsan och händerna i golvet

Vad-vad-vad krävs av oss

Förlorade barn i en vuxenvärld

Det berättar stämningen i brottsligheten

Efu och jag lärde känna varandra genom en gruppdans

Vi stod på egna ben, synd att du inte kom ut tomhänt

Från kriminalvårdens krisgrupp

Från ungdomsstationer, förorter och barn

Skidistis sneda vuxna växte inte upp i staden

Eller så spelar det ingen roll var jag kommer ifrån

Du kan hitta liknande grupper i varje hörn

Jag säger inte att jag inte skulle byta en dag

Jag kan inte gå tillbaka det är därför jag lever så här idag

Jag lärde mig min läxa, det kanske är hälsosamt

Jag behöver inte bevisa något för någon längre

Du vet vad det är, jag vet vad det är

Och i den här åldern har du sett nog av det

Jag går inte tillbaka dit, och jag behöver inte

Den tiden lever vidare i sång och ärr

De säger att det är lätt att växa upp ung i Finland

Nyhetsankaret log brett Huomenta Suomes

Ribban höjs, vad förväntas av dig

De fick höra att man inte dör ung

Hårda händer, korta nerver

Vad står det, jag fick höra vad jag inte är

Jag är inte en överlevare eller en presterande

Inget alls, men jag flyr inte ifrån det, löpare springer fortfarande

För djupt sträckte jag mig efter något att ta tag i

Jag tog bytet, de erbjöd undergång eller kista

Men jag sprider inte men jag vet hur man gör ont

Så händerna knyts i fickan, det finns nog att klaga på

Stridade i mitt huvud, jag vill inte ha mer

Blås din mun allt du vill, jag hör ingenting

Inget alls, gårdagen fick vara kvar

Idag här, de hade fel, jag överlevde

Du vet vad det är, jag vet vad det är

Och i den här åldern har du sett nog av det

Jag går inte tillbaka dit, och jag behöver inte

Den tiden lever vidare i sång och ärr

Jag ser mig själv i spegeln

Många gårdagar börjar synas i mitt ansikte

Hej, jag antar att det här inte är ett skämt längre

Men du kan få det du beställer

Du vet vad det är, jag vet vad det är

Och i den här åldern har du sett nog av det

Jag går inte tillbaka dit, och jag behöver inte

Den tiden lever vidare i sång och ärr