24 Monate - Zate

Wie man denkt, vielleicht hab' ich 24 Monate gepennt

Ich wach' nicht auf, weil ich weiß, es ist nicht echt

Kann nix sagen außer, «Vielleicht haben sie recht»

Und ich hatte einfach Pech und die Zeit hat sich gerächt

Vielleicht haben sie alle recht

Und das Auto, was wir fuhr’n, ist vor Monaten gecrasht

Vielleicht hatten wir nur Pech, vielleicht halten wir das aus

Wenn die Probleme komm’n bei Nacht, dann schalt das Licht halt nicht mehr aus

Jeder Sturm wütet im Haus, deswegen kam ich selten heim

Und schaute weg, wenn du mir schreibst, so soll es eigentlich nicht sein

Denn war ich da, war’n wir allein, behaupten Mauern wär'n ein Stein

Wenn man im Glashaus, dann wird selbst jeder Kiesel zu dei’m Feind

Aber alles gut, kein Drama, wenn die ganze Welt uns zuschaut

Geht 'ne andre Tür auch auf, wenn man die erste Tür doll zuhaut?

Oder hört man uns noch streiten, wenn man all das nicht mehr hochholt?

Oder ist man schon am Ziel, wenn man nicht losläuft?

Ich weiß nicht

Es gibt wirklich viele Fragen, die mich quäl'n

Sind Probleme denn schon fort, wenn man es schafft, sie nicht zu seh’n?

Sind wir wirklich so sehr anders, seit wir beide uns nicht kenn’n?

Oder war’n wir uns nie fremd und es ist anders, wie man denkt?

Vielleicht hab' ich 24 Monate gepennt

Ich wach' nicht auf, weil ich weiß, es ist nicht echt

Kann nix sagen außer, «Vielleicht haben sie recht»

Und ich hatte einfach Pech und die Zeit hat sich gerächt

Vielleicht hab' ich 24 Monate gepennt

Ich wach' nicht auf, weil ich weiß, es ist nicht echt

Kann nix sagen außer, «Vielleicht haben sie recht»

Und ich hatte einfach Pech und die Zeit hat sich gerächt

Vielleicht haben sie alle recht

Und ich hab' einfach schlecht geschlafen und kein’n da, der mich grad weckt

Vielleicht hatte ich nur Pech, vielleicht einfach keine Zeit

Um das zu finden, was du brauchst, haben 24 nicht gereicht

Vielleicht war es auch nicht falsch, nur nicht gut genug geplant

Denn es konnt ja keiner ahn’n, dass du und ich so war’n

Vielleicht heilt die Zeit auch Wunden, sodass alles doch zu geh’n scheint

Aber heilt die Zeit auch Wunden, wenn der Zeiger plötzlich steh’n bleibt?

Sag mir, bist du jemand anders, wenn dich niemand draußen kennt?

Oder sind Sorgen wirklich fort ab dem Moment, wo man sich trennt?

Gegensätze zieh’n sich an, doch ist nicht fair, wenn einer kämpft

Ist das Funkeln denn noch da, wenn es nicht glänzt?

Ich weiß nicht

Es gibt wirklich viele Fragen, die mich quäl'n

Vielleicht warst du ja auch blind und hast mich Jahre nicht geseh’n

Aus den Augen, aus dem Sinn, seit wir beide uns nicht kenn’n

Oder war’n wir uns nie fremd und es ist anders, wie man denkt?

Vielleicht hast du 24 Monate gepennt

Und wachst nicht auf, weil du weißt, es ist nicht echt

Kannst nix sagen außer, «Vielleicht haben sie recht»

Und du hattest einfach Pech und die Zeit hat sich gerächt

Vielleicht hab' ich 24 Monate gepennt

Ich wach' nicht auf, weil ich weiß, es ist nicht echt

Kann nix sagen außer, «Vielleicht haben sie recht»

Und ich hatte einfach Pech und die Zeit hat sich gerächt

Som ni kanske tror så kanske jag sov i 24 månader

Jag vaknar inte för att jag vet att det inte är sant

Kan inte säga annat än "du kanske har rätt"

Och jag hade bara otur och tiden tog sin revansch

Kanske är de okej

Och bilen vi körde kraschade för månader sedan

Vi kanske bara hade otur, kanske klarar vi det

Om problemen kommer på natten, släck inte ljuset längre

Varje storm rasar i huset, så jag kom sällan hem

Och tittade bort när du skriver till mig, det är inte så det ska vara

För när jag var där var vi ensamma, påstår att väggar var en sten

Om du bor i ett glashus blir till och med varje sten din fiende

Men allt bra, inget drama med hela världen som tittar på oss

Öppnas en annan dörr också om du slår igen den första dörren hårt?

Eller hör du oss fortfarande bråka om du inte tar upp allt det där längre?

Eller har du redan nått ditt mål om du inte börjar springa?

jag vet inte

Det finns verkligen många frågor som plågar mig

Är problemen redan borta när du inte lyckas se dem?

Är vi verkligen så väldigt olika eftersom vi båda inte känner varandra?

Eller var vi aldrig främlingar och det är annorlunda än vad du tror?

Kanske sov jag i 24 månader

Jag vaknar inte för att jag vet att det inte är sant

Kan inte säga annat än "du kanske har rätt"

Och jag hade bara otur och tiden tog sin revansch

Kanske sov jag i 24 månader

Jag vaknar inte för att jag vet att det inte är sant

Kan inte säga annat än "du kanske har rätt"

Och jag hade bara otur och tiden tog sin revansch

Kanske är de okej

Och jag sov bara dåligt och ingen var där för att väcka mig

Jag kanske bara hade otur, kanske hade jag helt enkelt inte tid

För att hitta det du behöver räckte 24 inte

Kanske var det inte fel, bara inte tillräckligt planerat

För ingen kunde ha anat att du och jag var så

Kanske läker tiden också sår, så att allt verkar lösa sig

Men läker tiden också sår när handen plötsligt stannar?

Säg mig, är du någon annan när ingen utanför känner dig?

Eller är oron verkligen borta från det ögonblick du gör slut?

Motsatser lockar, men det är inte rättvist när man slåss

Finns gnistan kvar om den inte lyser?

jag vet inte

Det finns verkligen många frågor som plågar mig

Kanske var du också blind och har inte sett mig på flera år

Utom synhåll, utom sinne, eftersom vi båda inte känner varandra

Eller var vi aldrig främlingar och det är annorlunda än vad du tror?

Kanske sov du i 24 månader

Och vakna inte med att veta att det inte är sant

Kan inte säga annat än "de kanske har rätt"

Och du hade bara otur och tiden tog sin hämnd

Kanske sov jag i 24 månader

Jag vaknar inte för att jag vet att det inte är sant

Kan inte säga annat än "du kanske har rätt"

Och jag hade bara otur och tiden tog sin revansch