Mørkredd - Vinni

Sov så godt, min lille venn

Til solen stiger opp igjen

Og når du våkner opp til den

Er jeg igjen hoes deg

Det er som om noen har skrudd av lyset

Det svarte mørket brer seg over sinn og psyke

Og alle mine minner, de betyr no fint lite

Nå som alle disse sinnssyke innfall har blitt virkelige

Det kommer drømmer og tar meg

Her kommer søvnen, så jeg løper en annen vei

Et jævla stabeist, fetter’n til døden

Han vil ha meg til å svette, så jeg svarer’n med røde kinn

Står fort på døra og dem har med seg pøsen

Gamle kara sier «Hør 'a, kom deg ut av kuvøsen»

For det kan fort være over

Og tenk på alt som du går glipp av mens du sover

Er jeg den eneste som er?

Jeg dør i drømmene jeg har

høyere til noe å falle fra

Er jeg den eneste som er?

Jeg dør i drømmene jeg har

Jeg har et monster under senga mi som tapper meg for energi

Spenna renner ut fra mine hender til det brenner

Jeg kan’kke sove nå, så spøkelsene stemmer i

Det går mot nok en våkenatt i mørket så uendelig

Så nå venter vi til jorda som spinner

Skal snu seg rundt og nok en gang snu seg mot sola som skinner

Men det er nå vi begynner, og der står våre synder sammen

Bråket stilner er det godt med sovepiller

Før jeg forsvinner inn i ting jeg ikke ser, og

Tingene jeg finner gir meg lyst til å drikke mer

Sitter fast i shit som ganske sikker ikke skjer

Mens alle skikkelsene sitter der og ler

Her kommer natta, her er mørket

Langsomme skritt i en endeløs ørken

Så si til mamma jeg er’kke hjemme med det første

For kara han er sammen med er tørste

Så helt til solskinnet tørker

Svetten og noen bloddråper sammen i et mønster

Så si til sønnen min at fatter’n må fly

Og så ses vi der igjen ved daggry

Er jeg den enste som er?

Er jeg den eneste som er?

Sov gott, min lilla vän

Tills solen går upp igen

Och när du vaknar till det

Är jag igen hackar dig

Det är som om någon har släckt ljuset

Det svarta mörkret sprider sig över sinne och psyke

Och alla mina minnen, de betyder nu väldigt lite

Nu när alla dessa vansinniga infall har blivit verkliga

Drömmar kommer och tar mig

Här kommer sömnen, så jag springer en annan väg

En jäkla personal, kusin till döds

Han vill att jag ska svettas, så jag svarar med röda kinder

Står snabbt vid dörren och de har väskan med sig

Gammal kara säger "Lyssna, gå ut ur inkubatorn"

För det kan snart vara över

Och tänk på allt du saknar medan du sover

Är jag den enda som är det?

Jag dör i mina drömmar

högre till något att falla från

Är jag den enda som är det?

Jag dör i mina drömmar

Jag har ett monster under min säng som tappar min energi

Spänningen rinner ut ur mina händer tills det bränner

Jag kan inte sova nu, så spökena håller med

Det går mot ännu en natts vaken i mörkret så oändligt

Så nu väntar vi på den snurrande jorden

Ska vända om och återigen möta den skinande solen

Men det är nu vi börjar, och där står våra synder samman

Bruset tystnar, det är bra med sömntabletter

Innan jag försvinner in i saker jag inte ser och

De saker jag hittar får mig att vilja dricka mer

Fast i skit som är ganska säker på att det inte händer

Medan alla figurer sitter där och skrattar

Här kommer natten, här kommer mörkret

Långsamma steg i en ändlös öken

Så säg till mamma att jag inte är hemma direkt

Eftersom karan han är med är törstig

Så tills solskenet torkar

Svetten och några droppar blod samman i ett mönster

Så säg till min son att min farbror måste flyga

Och så ses vi där igen i gryningen

Är jag den enda som är det?

Är jag den enda som är det?