Kjykkenbordet - Tønes

Kjykkenbordet konne sikkert fortelt om tåre å snått

Å mat så ikkje smakte så fryktelig godt

«Gap opp» sa eg

«Lige ikkje?»

Dar e ikkje någe så hette eg ikkje lige

Du må eda, du må eda ellers bli du sjuge

Her kjeme flyet bzzzz, nå kjeme båten, dugg dugg dugg dugg — gap opp

Kjykkenbordet huske sikkert smatting å slorping å raping

Å flekka på dugen så aldri gjenge vekk

Å det huske sikkert pappa då dugen hekta seg i beltespenno

Han reiste seg å drog det med seg det havna i en hau på gålvet

Ja kjykkenbordet konne sikkert fortelt i timevis

Men det står bare der å holde kjeft

Å det håbe at någen snart ska strama de dinglete beinane

Å mange gånge he det hørt pappa heva stemmen sin å sei

«De må ikkje bare dra, de må løfta!

Ska de ødelegga det bordet?

De måkje bare dra, de må løfta, ser de ikkje at det helde på te å rasa ihoba?»

Kjykkenbordet konne sikkert fortelt om melkeglass så velta

Å om skorpe så blei ligganse igjen

Om nase så lokte på gammalt pålegg, om heimabakt brød kontra kjøpt

Ja, kjykkenbordet konne sikkert fortelt i timevis

Men det står bare der å tie

Ja det står bare der å skrangle for skruene te beinan e lause

Kjykkenbordet svaie når heile familien ede på likt

Beinane sko våre stramde men det e sånne ting me gjør ei annar gong

Finne ikkje skrujernet nå, vett ikkje kor det ligge ei gång

Så kan me sidda stille å eda å ikkje snakka meir om det

Så kan kjykkenbordet bare svaia så ferdig med det

Köksbordet kunde säkert berättas om tårar och stick

Maten smakade inte så hemskt bra

"Håll käften", sa jag

"Inte än?"

Det finns ingen, så mitt namn stämmer inte

Du måste eda, du måste eda annars blir du sjuk

Här kommer planet bzzzz, nu kommer båten, dagg dagg dagg dagg — gapa upp

Köksbordet minns säkert smackande och slurpande och rapningar

Att färga duken försvann aldrig

Åh, jag är säker på att pappa minns det när tyget fastnade i bältesspännet

Han reste sig och drog med sig den, den hamnade i en hög på golvet

Ja, köksbordet kunde nog berättas i timmar

Men det säger bara håll käften

Låt oss hoppas att någon drar åt de dinglande benen snart

Åh många gånger hörde han pappa höja rösten för att säga

"De får inte bara gå, de måste lyfta!

Kommer de att förstöra det där bordet?

De måste bara gå, de måste lyfta, ser de inte att det är dags att krascha i backen?"

Köksbordet kunde nog berättas om mjölkglas som vält

Åh om skorpa så stanna kvar igen

Om näsan lockas av gamla pålägg, om hembakat bröd kontra köpt

Ja, köksbordet kunde man nog prata om i timmar

Men det står bara att vara tyst

Ja det står bara där för att skramla med skruvarna te beinan e lause

Köksbordet svajar när hela familjen håller med

Våra ben var spända i skorna, men det är sånt jag gör en annan gång

Hittar inte skruvmejseln nu, vet inte var den är en gång

Då kan vi sitta tysta och inte säga mer om det

Då kan köksbordet bara svaja och bli färdig med det