Les maux d'une pénitence - Mysa

Je fais mon entrée avec mon rap dans la 3ème guerre mondiale

Entre coursives et rêves, on a croisé le fer au diable

Un glaive au-dessus du crâne, chaque jour on se lève au-dessus du drap linceul

La rue du drame: c’est où on se sent moins seul

Bannis des centres-villes, gamin omis le ventre vide

On a oublié d’avancer quand leurs sciences vont trop vite

Entre politiques et androgynes, la misère nous rend trop chic

Dis-leur qu’on sera jamais aussi pervers si on vend trop de shit

Je devrais rougir parce que je me sens différent

Alors qu’ils font tout pour qu’je vive où les ennuis dérangent

Aucun cirage de pompes, mon disque est un attelage de bombes

Sur lequel j’fais route, Emzi, Paris en passant par Beyrouth

Ils nous en veulent apparemment, dans les vestiges de nos blocs

On rêve de faire tourner le vent à la guise de nos glocks

Car la réalité n’est pas si facile à vivre

En 2007 la corruption fascine la ville

Donne-moi un plan pour m'évader mais pas un truc qui se met dans les veines

Les gens sont fous, il y a plus de religion dans l'éveil

Je suis pas là pour me faire cuisiner pour l’enfer

La France passe à la casserole depuis le siècle des Lumières

Parait qu’on a plus la parole, trop intelligent pour la lucarne du diable

On fait des blogs, on veut notre part du dialogue

Viens manger dans un quartier de pauvres avant de crever dans une métropole de

riches

La porte est ouverte, on te garde un bol de riz

Ils voudraient que je chante la Marseillaise la main sur le cœur

Mais j’suis libre, sur un fil j’ai trouvé mon équilibre

Je suis qu’une victime de leur fatwa païenne

Ils préféraient que je fasse un clip sale dans un Porsche Cayenne

Laisse-moi, on peut flinguer n’importe qui mais pas l’espoir

Ils croient diriger le monde, on les laisse croire

Plus très loin de la délivrance, on a construit le pays France

On leur doit rien à part les maux d’une pénitence

Nous en veut pas si on rêve de shooter ton gentil président

On rêve de sauver la France chaque jour plus résistante

Quand les collabos gagnent du terrain, quand tu embrasses Marianne

Tous les soirs au 20 heures, salissent mon linge

Et celui de mes proches, trop controversé comme Coluche-Desproges

Je lance un appel à mon semblable: il faut que tu décroches

En parcourant toutes les rues de Metz dans une vilaine voiture

Je remémore la misère en matant leurs villégiatures

Aucune amertume si tu choisis le simple et la vertu

Rien de tragique même si t’as pas la même thune

Dans ce désert intellectuel, on a franchit les mêmes dunes

Appuis sur lecture, mon rap t’envoie sur Neptune

Oublie la haine que tu transpires

C’est déjà assez dur de se battre contre tous ces mecs qui conspirent

Et j’ai choisis mon camp parce que ma vie c’est bien ma foi et pas ma firme

Aucune ambiguïté, à la fois il faut que je l’affirme

Ma vie personnelle pour moi est intranscriptible

Pas prêt à réussir, je veux pas faire un grand strip-tease

Aucune volonté d’investissement, fier de faire partie de ceux qui disent non

Ceux qui se mentent, enlèvent leur déguisement

Les gens sont vides, livides, sans attaches divine

Ils gobent tous ce qu’on leur dit, tout ce qu’ils voient à la TV

Marre de côtoyer des mutants sur une planète maudite

Une légitime pénitence, la haine comme leitmotiv

Issue de la même notice, je vis sur une terre d’autistes

Qui hochent la tête et disent oui même à l’affaire Baudis

Je me fraye un chemin entre les lois anti-Islam

Et leur nationalisme inspiré des pays slaves

Ils nous programment des 11 septembre et des prises d’otages à Beslan

Pour asseoir leur suprématie sur notre condition d’esclave

Donner la parole aux hommes au lieu de la donner aux singes

De Darwin qui renient même leurs chromosomes

Coupable de ne pas s’accorder une vie d’animal à l’image

Des idoles qui nous fabriquent, de ceux que le diable abrite

Mon disque est franc et peu saouler à la longue

Je martèle les propos qu’on ne m’autorise pas avant de partir trop tôt

Baisse pas les yeux t’es la richesse du pays France

On leur doit rien à part la tristesse d’une pénitence

Jag gör entré med min rap i 3:e världskriget

Mellan korridorer och drömmar korsade vi svärd med djävulen

Ett svärd ovanför skallen, varje dag höjer vi oss över höljet

Drama Street: Det är här du känner dig mindre ensam

Banad från centrum, kid utelämnad på fastande mage

Vi glömde att gå vidare när deras vetenskap går för fort

Mellan politiker och androgyner gör misären oss för chica

Säg till dem att vi aldrig kommer att bli så perversa om vi säljer för mycket gräs

Jag borde rodna för jag känner mig annorlunda

Samtidigt som de gör allt för att jag ska bo där bråk stör

Inga polska pumpar, mitt rekord är ett stopp av bomber

På vilken jag reser, Emzi, Paris som passerar genom Beirut

De avskyr oss tydligen, i resterna av våra block

Vi drömmer om att vända vinden som våra glocks

För verkligheten är inte så lätt att leva med

2007 fascinerar korruption staden

Ge mig en plan för att fly men inte något som kommer i mina ådror

Folk är galna, det finns mer religion i uppvaknandet

Jag är inte här för att laga mat för fan

Frankrike går till pannan sedan upplysningstiden

Vi verkar inte ha golvet längre, för smart för djävulens takfönster

Vi bloggar, vi vill ha vår del av dialogen

Kom och ät i en fattig stadsdel innan du dör i en metropol av

rik

Dörren är öppen, vi håller dig en skål med ris

De skulle vilja att jag skulle sjunga Marseillaise med handen på hjärtat

Men jag är fri, på en tråd hittade jag min balans

Jag är bara ett offer för deras hedniska fatwa

De föredrog att jag gjorde ett smutsigt klipp i en Porsche Cayenne

Lämna mig, vi kan skjuta vem som helst men inte hoppas

De tror att de styr världen, vi låter dem tro

Inte långt från befrielsen byggde vi landet Frankrike

Vi är skyldiga dem ingenting annat än botens ondska

Vi har inget emot om vi drömmer om att skjuta din fina president

Vi drömmer om att rädda Frankrike varje dag mer motståndskraftigt

När kollaboratörer vinner mark, när du kysser Marianne

Smutsa ner min tvätt varje kväll klockan 20.00

Och det av mina släktingar, alltför kontroversiellt som Coluche-Desproges

Jag ringer till min medmänniska: du måste svara

Kör genom alla Metz gator i en ful bil

Jag minns eländet när jag tittade på deras orter

Ingen bitterhet om du väljer det enkla och dygdiga

Inget tragiskt även om man inte har samma pengar

I denna intellektuella ödemark korsade vi samma sanddyner

Tryck på play, min rap skickar dig till Neptunus

Glöm hatet du svettas

Det är svårt nog att bekämpa alla dessa killar som konspirerar

Och jag valde min sida för att mitt liv är min tro och inte mitt fasta

Ingen tvetydighet, både jag måste bekräfta det

Mitt personliga liv för mig är omskrivbart

Inte redo att lyckas, jag vill inte göra en stor striptease

Ingen investeringsvilja, stolt över att vara bland dem som säger nej

De som ljuger för varandra tar av sig förklädnaden

Människor är tomma, arga, utan gudomliga band

De köper allt de får höra, allt de ser på tv

Trött på att gnugga axlar med mutanter på en förbannad planet

Berättigad botgöring, hat som ledmotiv

Från samma skiva bor jag i autistiskt land

Som nickar och säger ja till och med till Baudisfallet

Jag navigerar mig igenom anti-islamlagar

Och deras nationalism inspirerad av slaviska länder

De planerar 9/11 och Beslan att ta gisslan

Att etablera deras överhöghet över vårt slavtillstånd

Ge röst åt män istället för apor

Från Darwin som förnekar även sina kromosomer

Skyldig för att inte tillåta sig själv ett djurliv i bilden

Av idolerna som gör oss, av dem som djävulen skyddar

Mitt rekord är uppriktigt och lite berusat i längden

Jag hamrar på orden jag inte får innan jag går för tidigt

Se inte ner du är rikedomen i landet Frankrike

Vi är skyldiga dem ingenting annat än sorgen av en bot