Tausend Berge, tausend Flüsse - Bergthron

…und tausend Worte für das, was sie umhüllt

Weißer Tod und Leben fressendes Weiß

Weiße Stille und weißes Nichts

Man nennt uns starre Kà ¤lte und Winterhaut

Wir heißen Winternebel und Kältefaust;

Das Böse

Welches von den unteren Grotten aufsteigt —

Tausendfacher, unsterblicher Hauch

Wir sind die Lebensgrimmen — Nachtkristall des Nordens

Tausend gefrorene Tränen formen unsren Leib

Unsre Arme aus tausend stummen Bergen

Unsre Beine aus tausend starren Flüssen

Mit dem Atem von tausend Winden

Doch niemand, der die gewaltige Schönheit bewundert

Niemand, der sich in das scheinbar tote Land verirrt

In das Land der tausend Berge und tausend Flüsse…

Alles Land gehört nur uns, uns und den Wölfen

Dem Eisriesen, der Schamanin mit ihrem starken Stamm

Dem Nordstern und seinem weit gereisten Licht

Die Sonne ist nur selten uns ein Gast

Doch der Mond strahlt uns immer zu, ist so weiß wie wir

Wir sind die blassen Geister, die man Winter nennt

Wir nehmen altes Leben, wir schaffen Raum für junge Seelen

Unsre Kà ¤lte gräbt den Weg, auf dem schwarze Schatten…

...och tusen ord för det som omsluter dem

Vit död och liv som äter vitt

Vit tystnad och vitt ingenting

De kallar oss stel kall och vinterhud

Vi är Wintermist och Coldfist;

Ondskan

Som reser sig från de nedre grottorna—

Tusentals, odödliga andetag

We are the Life Grimes - Nordens nattkristall

Tusen frusna tårar formar vår kropp

Våra armar från tusen tysta berg

Våra ben från tusen stela floder

Med fläkten från tusen vindar

Men ingen att beundra den mäktiga skönheten

Ingen som förirrar in i det till synes döda landet

In i landet med tusen berg och tusen floder...

All mark är vår, vi och vargarna

Isjätten, shamanen med sin starka stam

Polstjärnan och dess långt färdade ljus

Solen är sällan vår gäst

Men månen lyser alltid mot oss, är lika vit som vi är

Vi är de bleka spökena som kallas vinter

Vi tar gammalt liv, vi ger plats åt unga själar

Vår kyla gräver stigen där svarta skuggor...