Vergeblich wartend - B-Lash

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich wache auf aus dem Traum und erfreu mich kaum

Ich leb in Dunkelheit und Trauer, ich verlier' meinen Glauben

Man öffnet die Augen und erwacht im Krieg

Gegen den eigenen Körper, der ganzen Welt

Die Konsequenz aus dem Ganzen, man erstickt die Liebe

Ohne jegliche Regung, nicht einmal ein Tränchen fließt

Wenn man merkt, dass man sein Lachen verbergt

Weil es an die guten Zeiten erinnert und somit schmerzt

Merkt man, dass man sich von dem Kind entfernt, das man früher in sich trug

Ich erinner' mich an den ersten Flug

Ich kam aus der Hauptstadt, in der die Bomben einschlugen

Wo Leute in dunkle Bunker rannten, um Schutz zu suchen

Ich kam aus dem Land, wo Menschen sich mit Eisen peitschten

Um zu zeigen, dass sie leiden, weil sie kaum noch frei sind

Ein kleiner Junge, der mehr Blut gesehen hat

Als du in deinem scheiß Leben nach Gutem gestrebt hast

Und trotzdem war ich froh bis ich irgendwann erfuhr

Dass das meiste Blut, dass floss, aus verwandten Venen fuhr

2005, seit achtzehn Jahren im Land

Mit dem man Wohlstand und Seelenfrieden verband

Doch was ist dran an der Sage des erfüllten Glücks

21 Jahre und davon die Hälfte auf Krücken

Vor einem Jahr glaubt ich nicht mal an den Geburtstag

Mit dreißig Kerzen auf dem Kuchen wohl eher ans Grab

Doch och rettete mich selbst, der größte Feind ist tot

Doch ich muss immer noch kämpfen, nur für Wasser und Brot

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich warte immer noch auf den Sonnenschein

Es ist doch heiß da draußen und trotzdem erfriert mein Leib

Ich bin blind, die Sonne erreicht nur Kinder

Mit offenen Augen und Herzen, die einzigen, die das Licht wert sind

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag vaknar ur drömmen och är knappast lycklig

Jag lever i mörker och sorg, jag tappar min tro

Du öppnar ögonen och vaknar till krig

Mot din egen kropp, mot hela världen

Konsekvensen av det hela, du kväver kärleken

Utan några känslor rinner inte ens en tår

När du inser att du döljer ditt skratt

För det påminner dig om de goda tiderna och gör därför ont

Märker du att du flyttar bort från barnet du brukade bära inom dig?

Jag minns första flygningen

Jag kom från huvudstaden där bomberna föll

Där människor sprang in i mörka bunkrar för att söka skydd

Jag kom från landet där folk piskade sig med järn

För att visa att de lider för att de knappt är fria längre

En liten pojke som såg mer blod

När du strävade efter det goda i ditt taskiga liv

Och ändå var jag glad tills jag fick reda på det någon gång

Att det mesta av blodet som rann var från relaterade ådror

2005, arton år i landet

Förknippas med välstånd och sinnesfrid

Men vad är det med legenden om uppfylld lycka

21 år och hälften av dem på kryckor

För ett år sedan tror jag inte ens på födelsedagen

Med trettio ljus på kakan är det mer sannolikt att det går i graven

Men och räddade mig själv, den största fienden är död

Men jag måste fortfarande kämpa bara för vatten och bröd

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag väntar fortfarande på solskenet

Det är varmt ute och ändå fryser min kropp ihjäl

Jag är blind, solen når bara barn

Med öppna ögon och hjärtan, de enda värda ljuset