Achtzigerkinder - B-Lash

87 steigt ein Flieger empor

Er bringt ein Kind an 'nen friedvollen Ort

Einst dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

Wir, die Achtziger-Kiddys, sind schon

So groß geworden, dieses Lachen verloren

Wie einst, dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

Uns reichte damals schon mit Autos spielen, keine iPhones und Raubkopien

Musik war zeitlos, wir bauten viel Scheiße, doch der Traum, als Ziel

Irgendwann hier rauszuziehen, wurd mit der Zeit zum Trauerspiel

In West Berlin zu Hause seit die Mauer fiel

Man sieht die Tauben fliegen und wünscht sich diese Zeit zurück

Egal wie schlimm es war, die Kindheit, wir waren rein und glücklich

Ich nehm den Schrift und schreib, doch glaub mir jede Zeile drückt Mir meine

Kehle zu, Mauer-Kinder, guck wir scheitern stündlich

Teil Gefühle, steck die Liebe in Songs

Dem Krieg zu entkommen war schwierig, gab dem Frieden 'ne Chance

Vergeben und hoffen, das Elend der Blocks

Der Regen am Tropfen, West Berlin, uns fehlten die Jobs

Hiebe und Stockschläge, paradox, dass uns Diebe Hops nehmen

Bleib der Gosse erhalten, solang uns Nix-Verdienender Props geben

Wagte den Neustart, um Frieden zu finden

Doch heutzutage überwiegen die Sünden, BLN

Die Ghetto-Kinder sind auf Spiegel TV

Manche unsrer Lieder sind nicht erlaubt

Wer dachte einst, dass der Weg so weit wär

Man prophezeite uns ein Leben in Haft

Die Straße ha’m wir ganz alleine geschafft

Ihr müsst bereit sein, dass der Weg nie leicht wird

87 steigt ein Flieger empor

Er bringt ein Kind an 'nen friedvollen Ort

Einst dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

Wir, die Achtziger-Kiddys, sind schon

So groß geworden, dieses Lachen verloren

Wie einst, dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

Die Zeit war scheiße, doch Erinnerung bleibt

Die Kindheit ein Geschenk, ob schlimm oder leicht

Es gibt Menschen, die fragen, wo du wohl bleibst

Was du gerade denkst, mit wem du dein Leben wohl teilst

Die Ghetto-Kinder sind auf Spiegel TV

Schau mich an, hättest du’s jemals geglaubt?

Einst dachte ich nie, dass der Weg so weit wär

87 steigt ein Flieger empor

Er bringt ein Kind an 'nen friedvollen Ort

Einst dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

Wir, die Achtziger-Kiddys, sind schon

So groß geworden, dieses Lachen verloren

Wie einst, dacht ich nie, dass der Weg so weit wär

87 ett plan stiger

Han för ett barn till en fridfull plats

En gång i tiden trodde jag aldrig att vägen skulle vara så lång

Vi, åttiotalets barn, är redan det

Blev så stor, tappade skrattet

Som en gång trodde jag aldrig att vägen skulle vara så långt

Att leka med bilar räckte för oss då, inga iPhones och piratkopior

Musiken var tidlös, vi skruvade mycket, men drömmen var målet

Att flytta härifrån någon gång blev en tragedi med tiden

Hemma i Västberlin sedan muren föll

Du ser duvorna flyga och du önskar den här tiden tillbaka

Hur illa det än var, barndomen, var vi rena och lyckliga

Jag tar manuset och skriver, men tro mig varje rad uttrycker min

Stäng halsen, Wall-barn, titta, vi misslyckas varje timme

Dela känslor, lägg kärlek i låtar

Att fly från krig var svårt, gav freden en chans

Förlåt och hoppas, blockens elände

Regnet föll, Västberlin, vi saknade jobb

Slag och slag med pinnar, paradoxalt nog, att tjuvar hoppar ifrån oss

Stanna i rännstenen så länge nix tjänare ger oss rekvisita

Vågade starta om för att finna ro

Men dessa dagar råder synderna, BLN

Ghettobarnen är på Spiegel TV

Vissa av våra låtar är inte tillåtna

Som en gång trodde att vägen skulle vara så långt

Ett liv i fängelse profeterades för oss

Vi tog vägen helt själva

Du måste vara villig att vägen aldrig kommer att bli lätt

87 ett plan stiger

Han för ett barn till en fridfull plats

En gång i tiden trodde jag aldrig att vägen skulle vara så lång

Vi, åttiotalets barn, är redan det

Blev så stor, tappade skrattet

Som en gång trodde jag aldrig att vägen skulle vara så långt

Tiden var skit, men minnen finns kvar

Barndom är en gåva, dålig eller lätt

Det finns folk som frågar var du bor

Vad du tänker just nu, som du förmodligen delar ditt liv med

Ghettobarnen är på Spiegel TV

Titta på mig, skulle du någonsin ha trott det?

En gång i tiden trodde jag aldrig att vägen skulle vara så långt

87 ett plan stiger

Han för ett barn till en fridfull plats

En gång i tiden trodde jag aldrig att vägen skulle vara så lång

Vi, åttiotalets barn, är redan det

Blev så stor, tappade skrattet

Som en gång trodde jag aldrig att vägen skulle vara så långt