В объятиях утренней зари - Юрий Черкашин

В объятьях утренней зари

Я окунусь в прохладу трав,

И, душу, настежь отворив,

Отдам печаль свою ветрам.

Рассветный луч зажёг росу.

Туман клубится по земле.

Я всё с собой не унесу,

Я здесь хочу оставить след.

Среди берёзок и рябин

Я с детством нить ещё храню.

Среди некошеных долин

Я юность старостью сменю.

И пусть укроет листопад

Мои смятения и грусть.

А я без цели, наугад,

Уйду в туман и растворюсь.

I morgongryningens armar

Jag ska kasta mig in i örternas svalka,

Och själen, vidöppen,

Jag ska ge min sorg åt vindarna.

Gryningsstrålen antände daggen.

Dimma virvlar över marken.

Jag tar inte med mig allt,

Jag vill lämna ett spår här.

Bland björkar och fjällaska

Jag har fortfarande kvar tråden sedan barnsben.

Bland de oklippta dalarna

Jag kommer att ersätta ungdomen med ålderdom.

Och låt hösten täcka

Min förvirring och sorg.

Och jag är planlös, på måfå,

Jag kommer att gå in i dimman och lösas upp.