De Brievenbus Wou Niet Meer - Vof De Kunst

Er was er 's een brievenbus, die op een pleintje stond

Een mooie roje brievenbus;

hij had een open mond

Daar gingen alle brieven in, de hele dag maar door

En nu en dan kwam er een man van 't grote postkantoor

Die haalde dan de brieven uit die brievenbus z’n buik

En deed ze in een grote zak.

O, jongens 't ging zo puik

Maar gisteren zei die brievenbus: Nou wil ik het niet meer

Ik heb er schoon genoeg van, leg de brieven daar maar neer

Hij deed z’n mond dicht met een klap en deed 'm niet meer open

En alle mensen kwamen daar met brieven aangelopen

Ze riepen: Kijk, de bus is dicht, hoe komt dat nou, zeg hee!

Hee, doe je mond 'ns open!

Maar de brievenbus zei: Nee

Toen kwam de directeur, de directeur van 't postkantoor

Die kwam al met een hamer en een beitel en een boor

Maar wat hij ook probeerde, het hielp allemaal geen steek

De brievenbus bleef dicht en werd alleen een beetje bleek

Maar toen kwam kleine Petertje en zei: O, asjeblief

Doe nou je mond eens open, want ik heb zo’n mooie brief!

En als je 't niet voor mij doet, doe het dan voor deze dame!

En toen begon de brievenbus zich vreselijk te schamen

Hij werd nog roder dan tevoor, en riep: Pardon, pardon…

Hij deed zijn mond wijd open, zeg, zo wijd als hij maar kon

De mensen dansten om hem heen, en al die mensen zeien:

Jij bent de beste brievenbus van heel de posterijen

Det fanns en brevlåda där, som stod på ett litet torg

En vacker röd brevlåda;

han hade öppen mun

Alla brev gick in där, hela dagen lång

Och då och då kom det en man från det stora postkontoret

Han tog sedan breven från den där brevlådan i magen

Och lägg dem i en stor påse.

Åh killar det gick så bra

Men igår sa den brevlådan: Nu vill jag inte ha den längre

Jag har fått nog bara att lägga bokstäverna där

Han stängde munnen med en smäll och öppnade den inte igen

Och alla kom springande med brev

De ropade: Titta, bussen är stängd, varför är det så, säg hej!

Hej, öppna munnen!

Men brevlådan sa: Nej

Sedan kom direktören, postens direktör

Den kom redan med en hammare och en mejsel och en borr

Men vad han än försökte så hjälpte det inte

Brevlådan förblev stängd och blev bara lite blek

Men så kom lille Peter och sa: Åh, snälla

Öppna nu din mun, för jag har ett så vackert brev!

Och om du inte gör det för mig, gör det för den här damen!

Och sedan började brevlådan bli fruktansvärt generad

Han blev ännu rödare än förut och ropade: Ursäkta, ursäkta...

Han öppnade munnen vid, säg, så vitt han kunde

Folket dansade runt honom, och alla dessa människor sa:

Du är den bästa postlådan av alla posttjänster