Mēmā Dziesma - Nora Bumbiere, Viktors Lapčenoks

Pār mani mēma debess plešas

Un mēma, mēma pļava zied

Kāpēc es atkal esmu bešā

Kāpēc man vajag tukšā iet?

Kāpēc man vajag iet un meklēt

To balsi, kura pelnos dun

Klau, vēji maldās dziļi eglē

Klau, vijole tur raud kā suns

Ej un dedz

Sadedz savu balsi meklējot

Tikai savu balsi vienīgo

Tikai savu balsi, balsi to

Pār tevi liecas mēmi zari

Bet varbūt tās ir stabules

Un es kā mēmais, es kā mēmais

Bet ja nu jūra esmu es

Un ja nu viss ir dzīvs un ziedošs

Un pelnos vīru kori dun

Un ja nu dvēsele dzied eglē

Un savu likteni smilkst suns

En stum himmel breder ut sig över mig

Och den stumma, stumma ängen blommar

Varför jag är i en enda röra igen

Varför måste jag gå tom?

Varför måste jag gå och söka

Rösten som nynnar i askan

Lyssna, vindarna vandrar djupt i granen

Lyssna, fiolen gråter som en hund där borta

Gå och bränn

Bränner din röst i sökningen

Bara din röst ensam

Bara din röst, uttryck den

Dumma grenar böjer sig över dig

Men det kanske är tabellerna

Och jag som dum, jag som dum

Men om havet är jag

Och om allt lever och blommar

Och en kör av meriterade män sjunger

Och om själen sjunger i granen

Och en hund sniffar på sitt öde