Like Waves - NAK

listen to the ocean breathing.

look at that shimmering sequence

waves in rhythm… leap and they fall in the arms of a beach, all season

see warm colors brew: saturation;

blue sky turn caffeinated

david playing that magic chord: drew «hallelujah,» i’m captivated

and it «pleased the lord: «masterpiece.

«framed» in his image, he «captured» me

that aperture,

that shutter speed that master has what that camera need

and we only got one «shot;

«but how could a subject decide the exposure?

we may have the freedom but what do we really exert our control over?

i am not sovereign.

i’m just another cog in the locket

he giveth and taketh but who am i questioning god and his logic?

you fluent in ignorance thinking that death isn’t true to his promise

he’s proven to be indisputably ruthless, «brutally honest»

it’s pretty and all, but what good is it really in building a bond

told this beach how beautiful it was more times than i ever told mom

i marvel deep in expressing a reverent

praise to a body of water when secretly

when hurting,

and searching for words to affirm is

my cousin who ended his journey too early

i stared at your picture stood at your viewing

i knew you were hurting.

my stomach is full of excuses

i wanted to help, didn’t know how to do it, the silence is brutal

maybe refraining from speaking the truth is just as abusive

i am in tune as i study the wave run

from and to, and examine the movement

whether i want it or not,

the water had brought the intention so «clear» to pursue

this is my cue:

but i am resistant who am i kidding there isn’t a difference

this was the mission while «we were still

sinners: «this is the infinite gift of persistence

i wish i could be like the water

that creep up in clutching your ankles

i wish i could be as the sea is repeatedly reaching: so faithful

we get thrown to the bottom to break

and are brought to the brink of the fatal

but even the waves stumble and fall,

at just the right angle: you see a rainbow

i’m critically short of the virtue i value

fighting the very same demon that seem to be lurking around you

my only regret are my words of affection are so misdirected

so i came back here trying to talk

to god and then he taught me a lesson

maybe i was too late

i was too concerned with myself

maybe i was too late

i was too immersed with my realm

father would you make our love like waves

lyssna på havets andning.

titta på den där skimrande sekvensen

vågor i rytm... hoppar och de faller i armarna på en strand, hela säsongen

se varma färger brygga: mättnad;

blå himmel blir koffeinhaltig

David spelar det där magiska ackordet: drog «hallelujah», jag är hänförd

och det «behagade Herren: «mästerverk.

«inramad» i sin bild, ”fångade” han mig

den bländaren,

den slutartiden som mästaren har vad den kameran behöver

och vi fick bara en «shot;

«men hur kunde en subjekt bestämma exponeringen?

vi kanske har friheten men vad utövar vi egentligen vår kontroll över?

jag är inte suverän.

jag är bara ännu en kugge i medaljongen

han ger och tar men vem ifrågasätter jag gud och hans logik?

du är flytande i okunnighet och tror att döden inte är sann mot hans löfte

han har visat sig vara obestridligt hänsynslös, "brutalt ärlig"

det är snyggt och allt, men vad hjälper det egentligen att bygga ett band

berättade för den här stranden hur vacker den var fler gånger än jag någonsin sagt till mamma

Jag förundras djupt över att uttrycka en vördnadsfull

beröm till en vattenförekomst i hemlighet

när man gör ont,

och att söka efter ord att bekräfta är

min kusin som avslutade sin resa för tidigt

jag stirrade på din bild stod vid din visning

jag visste att du hade ont.

min mage är full av ursäkter

Jag ville hjälpa, visste inte hur jag gör det, tystnaden är brutal

det kanske är lika kränkande att avstå från att tala sanning

jag är i samklang när jag studerar vågloppet

från och till och undersök rörelsen

oavsett om jag vill eller inte,

vattnet hade gjort avsikten så «klar» att förfölja

det här är min ledtråd:

men jag är motståndskraftig som jag skojar, det är ingen skillnad

detta var uppdraget medan «vi var stilla

syndare: «detta är uthållighetens oändliga gåva

jag önskar att jag kunde vara som vattnet

som smyger sig in i dina anklar

jag önskar att jag kunde vara när havet upprepade gånger når: så trogen

vi kastas till botten för att bryta

och förs till randen av det dödliga

men till och med vågorna snubblar och faller,

i precis rätt vinkel: du ser en regnbåge

Jag saknar den dygd jag värdesätter

slåss mot samma demon som verkar lurar runt dig

Det enda jag beklagar är att mina tillgivenhetsord är så felriktade

så jag kom tillbaka hit och försökte prata

till gud och sedan lärde han mig en läxa

kanske var jag för sen

jag var för orolig för mig själv

kanske var jag för sen

jag var för uppslukad av mitt rike

far skulle du älska vår som vågor