Mama - Michal David, Frantisek Janecek, Eduard Pergner

Stmívá se a já, sjíždím výtahem,

byl jsem blízko hvězd, v přízemí teď jsem,

blízko hvězd jsem byl, dům je plnej tmy,

já nepůjdu spát, já budu mít sny.

V přízemí vítr šílí, dům je plnej škvír,

já zas nejdu spát, zas mám řeč s mámou,

dlouhou řeč, co končí ráno,

dám si zdát nádhernej sen,

že s mou mámou jdem, někam stoupáme

a pak jdem trávou,

krásnej sen mně bloudí hlavou dál.

Končí ze snů ráj, vítr ztrácí dech,

sen jde na tramvaj a bloudí v podchodech,

bloudí v ulicích, vráží do lidí,

jenže ten můj sen, žádnej nevidí.

V přízemí vítr šílí, dům je plnej škvír,

já zas nejdu spát, zas mám řeč s mámou,

krásnej sen mně bloudí hlavou dál.

Det börjar bli mörkt och jag går nerför hissen,

Jag var nära stjärnorna, jag är på bottenvåningen nu

nära stjärnorna var jag, huset är fullt av mörker

Jag kommer inte att gå och sova, jag kommer att ha drömmar.

På nedervåningen rasar vinden, huset är fullt av sprickor,

Jag ska inte sova igen, jag pratar med mamma igen

ett långt samtal som slutar på morgonen

låt mig drömma en vacker dröm

att jag och min mamma ska upp någonstans

och så går jag genom gräset

en vacker dröm vandrar genom mitt huvud.

Paradiset slutar från drömmar, vinden tappar andan,

drömmen går på spårvagnen och vandrar i tunnelbanorna,

vandrar på gatorna och stöter på människor

men ingen ser min dröm.

På nedervåningen rasar vinden, huset är fullt av sprickor,

Jag ska inte sova igen, jag pratar med mamma igen

en vacker dröm vandrar genom mitt huvud.