Eighteen Fifty-Five - Heather Maloney

He left seaside dasies on her porch

every day for weeks until she showed

There he was waiting with horse and carriage

would marriage be further down the road

Well he took her hand, he took the reigns without a plan

and he found that they were moving toward the sea

the smell of the ocean was liquor-less potion

it filled them as they fell so carelessly

la-de da-de daaaa

woah that’s my mom and pa on the wall, smiling

and that’s the only photo ever taken of them

there they old, and though they are grey,

that’s only a moment in a lifetime of days

and nobody brought a camera

on their wedding day

nobody captured the range of emotion

and colors as the sun set on the bay

and they don’t have proof of their anxious youth

how they threw themselves together in giddy haste

they can only remember that day in september

the jitters and the daisies and the lace

la-de da-de daaaa

woah that’s my mom and pa on the wall, smiling

and that’s the only photo ever taken of them

there they old, and though they are grey,

that’s only a moment in a lifetime of days

and in eighteen fifty-five I was born into their lives

eyes as wide and blue as the atlantic

i have a picture in my mind, a tiny dress out on the line

he called her mama, and she thought it was romantic

a storm came upon our silk and I was cryin' inside for milk

she ran to me while he pulled down the laundry

and for all the rain and tears we would face in family years

i got a thousand happy pictures

i got a thousand happy pictures with me

oh i got a thousand happy pictures with me

oh that’s my mom and pa on the wall, smiling

and that’s the only photo ever taken of them

there they old, and though they are grey,

that’s only a moment in a lifetime of days

that’s only a moment in a lifetime of days

Han lämnade havsstranden på hennes veranda

varje dag i veckor tills hon visades

Där väntade han med häst och vagn

skulle äktenskapet vara längre på vägen

Jo, han tog hennes hand, han tog makten utan en plan

och han upptäckte att de rörde sig mot havet

lukten av havet var spritfri dryck

det fyllde dem när de föll så slarvigt

la-de da-de daaaa

det är min mamma och pappa på väggen och ler

och det är det enda fotot som någonsin tagits av dem

där är de gamla, och fastän de är grå,

det är bara ett ögonblick i en livstid av dagar

och ingen tog med sig en kamera

på sin bröllopsdag

ingen fångade känslornas omfång

och färger när solen går ner över bukten

och de har inga bevis på sin oroliga ungdom

hur de slängde sig samman i svindlande hast

de kan bara minnas den dagen i september

darret och prästkragarna och spetsen

la-de da-de daaaa

det är min mamma och pappa på väggen och ler

och det är det enda fotot som någonsin tagits av dem

där är de gamla, och fastän de är grå,

det är bara ett ögonblick i en livstid av dagar

och efter arton och femtiofem föddes jag in i deras liv

ögon så vida och blå som atlanten

jag har en bild i minne, en liten klänning ute på linjen

han kallade henne mamma och hon tyckte att det var romantiskt

en storm kom över vårt siden och jag grät inuti efter mjölk

hon sprang till mig medan han drog ner tvätten

och trots allt regn och tårar vi skulle möta under familjeår

jag fick tusen glada bilder

jag har tusen glada bilder med mig

åh jag har tusen glada bilder med mig

Åh det är min mamma och pappa på väggen och ler

och det är det enda fotot som någonsin tagits av dem

där är de gamla, och fastän de är grå,

det är bara ett ögonblick i en livstid av dagar

det är bara ett ögonblick i en livstid av dagar