The Bush Girl - Gary Shearston

So you rode from the range where your brothers select

Through the ghostly, grey bush in the dawn

You rode slowly at first, lest her heart should suspect

That you were so glad to be gone;

You had scarcely the courage to glance back at her

By the homestead receding from view

And you breathed with relief as you rounded the spur

For the world was a wide world to you…

Grey eyes that grow sadder than sunset or rain

Fond heart that is ever more true…

Firm faith that grows firmer for watching in vain

She’ll wait by the slip rails for you

Ah!

the world is a new and a wide one to you

But the world to your sweetheart is shut;

For a change never comes to the lonely bush homes

From the stockyard, the bush, and the hut;

And the only relief from the dullness she feels

When ridges grow softened and dim;

And away in the dusk to the slip rails she steals

To dream of past meetings «with him»

Grey eyes that grow sadder than sunset or rain

Fond heart that is ever more true…

Firm faith that grows firmer for watching in vain

She’ll wait by the slip rails for you

Do you think, where, in place of bare fences, dry creeks

Clear streams and green hedges are seen

Where the girls have the lily and rose in their cheeks

And the grass in midsummer is green

Do you think, now and then, now or then in the whirl

Of the city, while London is new

Of that hut in the bush and the freckled faced girl

Who is eating her heart out for you?

Grey eyes that grow sadder than sunset or rain

Bruised heart that is ever more true…

Fond faith that is firmer for trusting in vain

She waits by the slip rails for you

Så du red från området där dina bröder väljer

Genom den spöklika, grå busken i gryningen

Du red långsamt först, så att hennes hjärta inte skulle misstänka

Att du var så glad över att vara borta;

Du hade knappt modet att titta tillbaka på henne

Genom att gården drar sig undan

Och du andades med lättnad när du rundade sporren

För världen var en vid värld för dig...

Gråa ögon som blir sorgligare än solnedgång eller regn

Ett kärt hjärta som blir mer sant...

Fast tro som blir fastare för att se förgäves

Hon väntar vid glidskenorna på dig

Ah!

världen är en ny och vid för dig

Men världen för din älskling är stängd;

För en förändring kommer aldrig de ensamma buskens hem

Från lagergården, busken och kojan;

Och den enda lättnaden från mattheten hon känner

När åsar växer mjukna och mörka;

Och bort i skymningen till glidskenorna hon stjäl

Att drömma om tidigare möten «med honom»

Gråa ögon som blir sorgligare än solnedgång eller regn

Ett kärt hjärta som blir mer sant...

Fast tro som blir fastare för att se förgäves

Hon väntar vid glidskenorna på dig

Tror du, där i stället för kala staket, torra bäckar

Klara bäckar och gröna häckar syns

Där tjejerna har liljan och rosen i kinderna

Och gräset på midsommar är grönt

Tänker du, då och då, nu eller då i virveln

Av staden, medan London är nytt

Av den där hyddan i busken och flickan med fräknar ansikte

Vem äter upp hennes hjärta för dig?

Gråa ögon som blir sorgligare än solnedgång eller regn

Brutet hjärta som blir mer sant...

Förtroende som är fastare för att lita förgäves

Hon väntar på dig vid glidskenorna