John Mitchell - Gary Shearston

I am a true-born Irishman, John Mitchell is my name:

When first I joined my comrades from Newry town I came;

I laboured hard both day and night to free my native land

For which I was transported unto Van Dieman´s Land

When first I joined my countrymen it was in ´42;

And what did happen after that I´ll quickly tell to you;

I raised the standard of Repeal, I gloried in the deed;

I vowed to heaven I ne´er would rest till Old Ireland would be freed

Farewell my gallant comrades, it grieves my heart full sore

To think that I must part from you, perhaps for evermore;

The love I bear my native land, I know no other crime;

This is the reason I must go into a foreign clime

As I lay in strong irons bound, before my trial day

My loving wife came to my cell, and thus to me did say:

«Oh, John, my dear, cheer up your heart, undaunted always be

For it´s better to die for er’yone´s rights than live in slavery.»

I was placed on board a convict ship without the least delay;

For Bermuda´s Isle our course was steered: I´ll ne´er forget the day

As I stood upon the deck to take a farewell view

I shed a tear, but not for fear;

my native land, for you

Adieu!

Adieu!

to sweet Belfast, and likewise Dublin too

And to my young and tender babes;

alas, what will they do?

But there´s one request I ask of you, when your liberty you gain

Remember John Mitchell far away, though a convict bound in chains

Jag är en sannfödd irländare, John Mitchell är mitt namn:

När jag först anslöt sig till mina kamrater från staden Newry kom jag;

Jag arbetade hårt både dag och natt för att befria mitt hemland

För vilket jag transporterades till Van Diemans land

När jag först anslöt sig till mina landsmän var det ´42;

Och vad som hände efter det ska jag snabbt berätta för dig;

Jag höjde standarden för Repeal, jag berömde mig i handlingen;

Jag lovade till himlen att jag aldrig skulle vila förrän Gamla Irland skulle befrias

Farväl mina galanta kamrater, det sörjer mitt hjärta fullt ut

Att tänka att jag måste skiljas från dig, kanske för alltid;

Den kärlek som jag bär mitt hemland, jag vet inget annat brott;

Det är anledningen till att jag måste gå in i ett främmande klimat

Som jag låg i starka järn bunden, innan min provdag

Min kärleksfulla hustru kom till min cell och sa till mig:

«Åh, John, min kära, muntra upp ditt hjärta, var alltid oförskräckt

För det är bättre att dö för allas rättigheter än att leva i slaveri.»

Jag placerades ombord på ett dömt fartyg utan minsta fördröjning.

För Bermuda´s Isle var vår kurs styrd: Jag glömmer aldrig dagen

När jag stod på däck för att ta en avskedsvy

Jag fäller en tår, men inte av rädsla;

mitt hemland, för dig

adjö!

adjö!

till söta Belfast och likaså Dublin också

Och till mina unga och ömma brudar;

ack, vad ska de göra?

Men det finns en begäran som jag ber dig, när du får din frihet

Kom ihåg John Mitchell långt borta, fastän en fånge bunden i kedjor